Titta långt fram, blicken dit du ska. Justera din tyngdpunkt. Kanske måste du försöka komma så nära ramen som möjligt. Låt kroppen liksom bli en del av cykeln, jobba tillsammans. Trampa, trampa, trampa. Bestäm dig för ett spårval och håll det. Du kan – berätta för dig själv att du kan. Din cykel kan definivt, du måste bara visa den hur.
Jag är bra på tekniska uppförsbackar. För att jag övat och övat och övat och till slut knäckt koden. Jag kanske inte alltid är snabbast upp men jag tar mig upp för det mesta i backväg. Och jag high five:ar alltid tyst för mig själv efteråt – gör det du med. Öva, kötta, nöt och träna – och ge dig själv onödigt mycket cred för varje framsteg. Det behöver ingen annan veta mer än du förstås.
Brant och kort backe i Vrinneviskogen förra sommaren. Det var svårt att få fäste bland alla lösa barr på marken men det gick. High five!
Slirar det bak? Justera tyngdpunkten. Lättar det fram? Justera. Gick det inte? Försök igen. Och igen. Och igen. Ge inte upp. Till slut går det. Välj ett annat spår. Ta mer eller mindre fart. Sänk kroppen över hojen, jobba, jobba, jobba. Använd magmusklerna. Stabilisera, hämta kraft, jobba dig uppför.
Har du din allra lättaste växel i en brant och teknisk uppförsbacke? Vet du vad, det låter jättekonstigt, men testa att lägga i en tyngre – det kan funka. Mer driv och kraft tar dig upp.
Får du stopp på samma ställe flera gånger? Kanske på en rot, en sten eller en ojämnhet? Titta framför det stället – titta inte på det. Alltid titta dit man ska, inte titta där man inte vill få stopp. Hjärnan luras liksom då.
Gick det inte ändå? Ta en paus. Drick. Andas. Backar är ju roligt just för att det är en utmaning. Du kanske kom längre första, andra och tredje gången även om du inte kom hela vägen upp? Alla har vi våra backar – backar vi slåss med länge. Till slut sitter den, till slut klarar man den, till slut är man kompis med sin utmaning. Det kanske tar en dag. Det kanske tar en vecka. Det kanske tar hela jävla sommaren.
Ge inte upp, du kan om du vill – alla kan bli bättre på uppförsbackar. Men jämför med dig själv och vilka förutsättningar du började nöta din backutmaning med, skit i hur andra cyklar. Du är viktigast. Du är stjärnan i din värld.
3 comments
Snyggt! Själv jobbar jag på det och har mantrat “sitt långt fram på sadeln, in med armbågarna och justera tyngdpunkten efter grepp” i huvet och känner att jag sakta men säkert blir bättre på det.
Ut med armbågarna säger jag – bättre kontroll då! 😀