De som varit med brukar säga att en förlossning är som att springa ett maraton. Nu har jag ju aldrig sprungit en mara men jag har ju cyklat fort runt Vättern och det kanske är ungefär samma grej. Hursomhelst – förlossningen var som att cykla sju gånger runt Vättern och bli överkörd av en bandvagn varje varvning och allt efteråt känns som ett vanligt varv runt Vättern. Gå en kilometer, få en halvtimmes besök, fixa mat – minsta grej tar så tokigt mycket energi. Men – det är värt det, så himla värt det. Känslorna stormar, hjärnan är trött och barnet är ljuvligt.
4 comments
Hahah ja den som likställer en förlossning med ett maraton är antagligen en man som inte heller sprungit ett maraton… bandvagnsexemplet är mkt mer relevant 😉
Haha, ja – en sådan där mansplainer!!! 😀
Marathon är mycket mycket enklare, enligt mig! Man be exakt vad man tränar till, vet exakt hur långt det är och blir det tokjobbigt kan man bara kliva av. Men målet på en förlossning är många tusen gånger bättre. <3
Och efteråt får man vila och återhämta sig. Det får man inte riktigt här! 😀