Välkommen till världen Lovis, vårt älskade cykelfrö <3

Så kom hon till slut till oss. Lovis Ingeborg Dagny. En älskad och efterlängtad dotter, vårt kära lilla cykelfrö, det vackraste vi någonsin sett. Hon föddes den 15/9 klockan 00.24, vägde 3765 gram och var 49 centimeter lång. Säg hej till det finaste i hela världen!

Vet ni vad hon väntade på? Hon väntade på den femtonde september, exakt ett år efter den där förrädiskt vackra septemberdagen då vi förlorade min mormor. Aldrig trodde jag väl att det skulle vara möjligt att laga just den dagen. Tills hon kom. Tretton dagar över tiden, tre och en halv dag i latensfas och en sisådär tretton timmars förlossning – men strax efter tolvslaget den femtonde september kom hon.

När vi kom hem blommade den där mormorspelargonen jag inte riktigt fått fart på för fullt och jag kan inte låta bli att undra över hur allt hänger ihop – allt det lilla i livet som tillsammans blir så stort att det inte går att sätta ord på. Hur någons slut och någon annans början ändå sitter ihop eftersom vi som fortsätter däremellan överlappar livsöden. Hur både sorg och kärlek kan lätta och smärta och hur ömtåliga och vackra och fascinerande vi alla är.

Nu känns det nya livet overkligt och självklart på samma gång. Vi lär känna varandra och lär oss hur vi ska göra. Vi lyssnar på vårt cykelfrös andetag och vi vyssjar bort gråt. Ena sekunden känner jag mig som en amningsdrottning som får till det klockrent och nästa torkar jag uppgivna tårar.

Jag är glad och tacksam över så mycket. Över hur Jimmy och jag är det bästa av team både till vardags och när det verkligen gäller. Över att Lovis äntligen är här, och att hon är frisk och fin. Tacksam över all proffsig personal på Ryhov i Jönköping – när allt hände som jag inte ville skulle hända tog de mig igenom rädsla efter rädsla och de lät mig inte ge upp fastän jag ville det. Jag är tacksam över fin familj och vänner och omtänksamma grattisar som landar hos oss. Och tacksam över att jag får uppleva allt det här virrvarret av känslor som det innebär att bli det största av allt – mamma till Lovis.

Och vet ni vad? Det var värt det, det var värt precis allt.

P.S. Instagram är snabbt att uppdatera, därför händer det mer där just nu – följ gärna om du inte redan gör det.

38
  1. Fint (be)skrivet. Min farmor dog i augusti förra året och i september fick vi veta att vi väntade Vera. När ett liv släcks tänds ett nytt. Lite “circle of life” liksom! 💕

  2. Men åh, var det det hon väntade på! Älskade lilla Lovis. Vilken häftig koppling, och vad fint du skriver. Här ligger jag tidigt på morgonen och morgonmysammar min stora “bebis” som halvsover/myser och tårarna rinner. Så mycket kärlek bakom dina ord. ❤

  3. Åh, vilken fantastiskt fin liten tös och vilken underbar dag att vänta med nedkomsten. Du skriver så fint att känslorna går rakt in i hjärtat. Jag önskar er allt gott med den lilla och massor av kärlek!

  4. Bra kämpat och stort grattis! Märkligt hur livet är ibland, kopplingen till din mormor och Lovis (fint namn förresten 😉!). Lycka till med den närmsta tiden, hoppas ni får sova nåt och att allt rullar på som det ska!

  5. Åh så fina bilder och oj så vackert formulerat… “och jag kan inte låta bli att undra över hur allt hänger ihop – allt det lilla i livet som tillsammans blir så stort att det inte går att sätta ord på.” Tack för att du delar med dig av litet och stort, högt och lågt, ytligt och innerligt. Du är en inspiration! Tack. Kram på er

Kommentera gärna, då blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Du gillar säkert också