Det andra Lovisbrevet: till min dotter på fyramånadersdagen

Det andra Lovisbrevet,
Alboga Kvarnskog,
15 januari 2018

Älskade min Lovis,

Du blir fyra månader idag. Tiden rusar fram och samtidigt som det fortfarande känns som om du alldeles just kom till oss känns det ändå som om du alltid funnits här. Det blåser riktigt mycket ikväll, vinden dånar i trädkronorna och det ilar runt husknuten men du sover tryggt i din korg på sovloftet där jag har just lagt dig efter att ha vaggat dig till sömns i famnen och jag är så glad att du får ha det så himla bra.

Det händer så mycket på fyra veckor. Sedan jag skrev ditt första Lovisbrev har du lärt dig att vända dig åt båda hållen – fast ibland glömmer du bort hur det var du skulle göra för att vända dig från mage till rygg och vi får hjälpa dig, du blir lite irriterad om du måste ligga för länge på mage. Du har förresten också upptäckt att du har fötter och du ligger gärna och drar i dem, det är ungefär hur gulligt som helst.

Du gillar att vara med när vi gör saker. Du ligger gärna för dig själv på golvet och pillar med prylarna i ditt babygym men du blir så förtjust när du får vara på samma nivå som vi är. Vi köpte en stol till dig, med lite stöd så att du kan sitta med oss vid matbordet och du blev den lyckligaste bebisen man kan tänka sig. Du sitter gärna i den och pillar med dina grejer och vi tycker det är bra, du kan vara med på ett helt annat sätt – när vi äter, när vi lagar mat, när vi grejar med olika saker där det inte riktigt funkar att du ligger på golvet. Vi tar med stolen när vi åker bort och du är toklycklig över att alltid få vara med till bords.

Du skrattar mycket. Från fniss till gapskratt när vi skojar med dig eller hissar dig i luften och kiknande skratt när vi kittlar dig. Ju tröttare du är desto kittligare blir du och ditt skratt är så himla fint. Du är en väldigt glad bebis, du gråter sällan, skriker inte alls ofta utan är just glad och nöjd för det mesta. Är du trött eller hungrig eller missnöjd på något vis morrar du litegrann men det brukar inte vara så långvarigt och din pappa och jag säger ofta till varandra att vi är lyckans ostar som fått en så glad och rolig bebis som du.

Vi har varit på babysim. Du tyckte det var toppen att titta på de andra bebisarna och du gillade att vara i vattnet tills en fröken kom och tog dig och visade hur vi skulle hålla. Du blev irriterad och morrade dig igenom slutet av simmet – du är mycket noga med att inte låta vem som helst plocka med dig hur som helst. Jag tyckte det var roligt att gå på en aktivitet bara för din skull – du hänger ju med mig på träningsäventyr ganska ofta, i vagn och i bärsele, här var det du som var i fokus.

Du har fått en hoppgunga och du är lite för kort för den fortfarande, armarna dina står rakt ut men du gillar ändå att hänga i den och putta runt dig själv med hjälp av fötterna. Om man ger dig lite försiktig fart så du gungar skrattar du så du kiknar.

Vi har firat din första jul. Du missade ungefär hela julafton eftersom du somnade i vagnen strax efter Kalle Anka och sov igenom både julbord och julklappslek och vaknade strax innan det var dags att åka hem men du hann vara med och öppna några paket. Paketen var roligare än innehållet och vi tänker att du med all säkerhet tar igen allt du missade med din första jul när det blir dags för din andra jul.

Din första nyårsafton gick till historien som dina föräldrars lugnaste, vi somnade vid elvatiden och märkte inte alls när det nya året kom flygande. Däremot vaknade vi igen vid ett-tiden och muttrade lite över hur folk pangade raketer ute på åkrarna, du gnydde i sömnen av allt oväsen och vi trodde att du skulle vakna. Du sover gott genom de allra flesta nätter, du somnar vid halv tio-tio och vill ha morgon kring åtta och däremellan brukar du vilja ha två flaskor välling, en vid två och en vid fyra. Ibland sover du till nio och ibland vill du upp och leka vid sju och om morgonen är du ditt allra gladaste – hela du strålar av pepp när jag lyfter upp dig ur korgen och det är dags för en ny dag.

Du har fått smakportioner av lite annan mat än bebisvällingen. Morot och ärtor var gräsligt läskigt i munnen tyckte du, hela ditt ansikte rynkades i hop och du fick rysningar och kväljningar, jag kände mig alldeles hemsk som gav dig något du tyckte var så äckligt. Banan gick väl sådär men gröt däremot var helt okej, fast du fattar inte riktigt vad du ska göra med det, men du geggar gärna runt lite med gröten och du ungefär lika mycket hamnar i magen som i hakklappen.

Vet du, älskade dotter, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst och berätta om alla små saker du lärt dig, om dina ljud och skratt och äventyr. Det är så häftigt att vara din förälder och det är så fint att få vara överdrivet stolt över alla små saker du lär dig och tar dig för.

Käraste min Lovis, jag ser så fram emot varje ny dag med dig, att få spendera tid med dig är ett privilegium och jag älskar dig till månen och tillbaka miljoner gånger.
/Din mamma