Gissa hur jag drog igång grundträningen? Med VAB förstås. Jag har för mig att det var exakt samma visa förra året – förkylningen fördröjde starten på uppbyggnadsperioden så den inte kom igång förrän i mitten av november. Då var jag stressad – nu känner jag mig lugn som en filbunke, fastän jag inte ens har träningsschemat klart ännu. En kan ju inte ha uppstartsmöte med tränare när en är förkyld – och det är ju just det Lovis och jag är nu.
Vi var hemma och var superhängiga igår och jag har feberfrusit mig igenom hela natten men nu är vi piggare båda två. Och för att fira det och få tiden att gå utan billiga tricks som TV och iPad* har vi gjort massa skojiga saker. Vi har handdiskat (alltså, jag tror inte jag någonsin kunnat ana hur kul det kan vara att diska för hand) och bakat deg. Trolldeg alltså. Vetemjöl, salt, olja och vatten – enkelt och kul. Och vi har trollat med trolldegen och blandat grön deg av gul och blå karamellfärg – lyckan över detta var också enorm, att man kan blanda så det blir en annan färg – stort så det förslår.
När degen var klar degade vi med den. Det gick mest ut på att jag skulle göra saker som Lovis kunde dela och kladda runt med (maskar, bollar, pannkakor, stjärnor) och att vi skulle låtsasäta deg.
Jag älskar att liksom återupptäcka världens magi och trolleri tillsammans med Lovis. Förtjusningen i att göra själv. Att blanda, skapa, dega, fixa, visa, lära sig – att allt som vi tar för självklart egentligen är så jävla coolt. Och så ömtåligt. Och det ömtåliga har vi också pratat om och tillsammans beställt en blomma och en nalle till en vän som blev sjuk. Lovis ville hellre skicka plåster men det fanns inte med snabb leverans så nalle fick duga.
Nu ska vi snart käka mellis och gå på sovpromme och då ska jag vila en stund jag med. Du, du kan väl hålla tummen för att jag kan köra novembers första distans till helgen?
*Jag erkänner, jag satte paddan i händerna för henne eftersom jag behövde ta ett telefonmöte, blandade känslor men hon sitter och leker med en bokstavsapp så jag tänker att hon nog lär sig grejer och inte kommer att dö skärmbarnsdöden av en halvtimme i ipad-bubblan fastän vi är ganska skärmrestriktiva.
