När jag funderade lite över livet i går kväll kom jag fram till att det här som är nu – den här vardagen med utflykter och upptäcktsfärder med en treåring – den kommer jag att sakna orimligt mycket när den är över. Trots att jag är trött och saknar egentid kommer jag att längta tillbaks så hjärtat värker – det är jag övertygad om. Idag till exempel – en alldeles vanlig men sådär ovanligt bra fredag med Lovis. Och Lovismormor och Lovismorbror.
Vi började dagen med att ta med oss mormor till fiskarna. De hoppade inte lika mycket idag som de gjorde i förrgår och det krävdes life hack som såpbubblor för att få tiden att gå när de stora kollade efter fiskar. Men vi hade tur och såg en STOR rackare till öring flera gånger, alldeles precis nedanför oss i vattnet. Sedan drog vi ned till Vättern och fikade lite i blåsväder.
Sedan drog vi hem, käkade matiga mackor, gick sovpromenad och drack te. Efter sovet åkte vi till stora banan och mötte upp morbror Jon. Lovis älskar sin morbror, han är så cool och hon försöker hoppa som han gör på sin cykel.
Vi hämtade paket med play-doh (seriöst, den luktar så parfymigt men jag har inte tålamod att hålla på och göra hemgjord deg) och sedan körde vi degkväll och längtade efter Jimmy som jobbade sent. Till slut kom han, vi åt pizza och hade fredagsmys och bus innan nattning.
Så himla bra fredag. Och äntligen börjar jag bli bättre – jag tror jag vilar en dag till och försöker smyga igång träningen igen på söndag. Och då gör jag det med dropper post, den ska ni få se i morgon!
5
