Hur jag trodde att en vecka i Grövelsjön skulle bli:
Varje kväll skulle jag tömma kameran på massor av härliga vinterbilder från grymma träningspass, fina utflykter och stugmys och fylla bloggen och instagramkontot med härligheterna. Ut på tur, aldrig sur!
Hur det blev:
Äsch då. Det blir aldrig som man tänkt sig och både jag och Lovis kom hem trötta, slitna och ur balans. Jag har gråtit en flod för jag känner mig som en misslyckad mamma som inte höll i rutiner, fick till bra måltider och inte hade tillräckligt mycket plan b/övertalningsförmåga i bakfickan. Ut på tur, mest småsur, ibland skitsur, en liten stund emellanåt aldrig sur som snabbt blir skitsur igen.
Det skulle bara bli härligt, inte besvärligt. Det funkade ju hur bra som helst när Lovis var fem månader – såklart skulle det funka super nu också. Men nej. En vecka till fjälls blev en grundkurs i hur man inte gör och saker jag borde ha tänkt på och fattat och räknat ut och varit förutseende nog att ordna till och fixa med. Jag tror jag har tagit fem bilder med kameran och den hittar jag inte ens nu och jag ids inte leta efter den heller för de blev säkert lika misslyckade som jag känner mig och en mamma som känner sig misslyckad är inte lite lätt misslyckad – nej, tvärtom. Lite misslyckad finns inte – it’s the end of the world-misslyckad.
Jag har dock lärt mig väldigt mycket om det här med att vara ute med barn:
- Det är inte målet som är grejen. SKIT i vart du ska – det är vägen dit som måste vara grejen. Vill man till ett vindskydd för att elda måste man hitta på hur det ska vara skoj nog att ta sig hela vägen dit annars blir det kaos.
- Det måste få ta tid. Annars blir det kaos.
- Det är skämmigt att vara den som ville vara friluftsmamma och till sist fick dra fram youtube kids på telefonen för att få sin unge att sitta still i en fjellpulka.
- Barn vill göra det vuxna gör. Åker vuxna skidor vill barn åka skidor. Inte sitta pulka.
- Håll samma rutiner som hemma. Även om du är en trött förälder.
- När det funkar är det ljuvligt. Jag sparar tillexempel Lovis nyfunna kärlek till att åka längdskidor till ett eget inlägg.
Jag har lärt mig mycket om mig själv också. Som tillexempel att jag måste lära mig mer och där kommer DU in i bilden. Hur gör du för att få utelivet att funka med barn? Det finns inget tips och tricks jag inte vill ha – jag tänkte sammanställa dem i ett eget inlägg sedan!
5 comments
Jag tänker att man till att börja med lägger grunden för en härlig fjällsemester hemma, i vardagen. Med små äventyr och utflykter hemma i hemmaskogarna. Dvs precis så som ni redan gör! Där präntas på något sätt in vad som är ”normalt” att göra in, dvs barnet vänjer sig vid att vi är ute! Vi är en familj som rör på oss! Och vi gör det tillsammans! Under hela förskoleåren med våra barn var vi i skogen flera gånger i veckan, ofta en liten promenad genom en skogsdunge på väg hem från förskolan, i stället för att ta närmsta vägen hem. Lätt värt att komma hem en halvtimme senare för att få in den där dosen av utetid regelbundet.
Väl iväg på den där efterlängtade fjällsemestern så måste man anpassa aktiviteterna efter barnet. Barn klarar ofta mycket mer än vad föräldrarna tror! Fysiskt alltså. Men om humöret, glädjen eller viljan dalar så skiter det sig ändå.
Låt barnet vara med att välja vad vi ska göra idag. ”Ska vi bestiga det där berget, eller vandra längs den där ravinen?” Typ. Och fika! ”Nu går vi till den där stenen och äter russin! Nu går vi över den där kullen och äter choklad!” Typ. High five och heja-rop! Vad grymma vi är!⭐️
Men sen ska man ju inte glömma bort att stugtiden också ska vara trivsam… Att följa ungefär samma rutiner som hemma med mat och sovtider är bra. Laga mat som går fort att tillaga (går åt mindre energi från föräldern) och som barnen gillar (pasta, pannkakor och hamburgare funkar fint i en vecka!😆). Men att även ladda upp med massa pyssel, ritpapper, spel etc! Kanske ta med något nytt pyssel till just den här resan.
Och inte heller glömma bort att man som förälder kan behöva egentid, även på semestern! För att orka peppa och high fivea liksom…😊
Det blev en halv roman, men det blir lätt så när det handlar om något man själv brinner för…😬😊
Kunde skrivit ovanstående inlägg själv 😇😅 Jag som älskar ex fjällvandring i tält och minst en vecka fick definitivt tänka om när barnen var små och min rygg pajade totalt. Hur skulle jag lyckas vandra själv med barnen när jag knappt kunde bära en rygga🙈 Min lösning blev att hyra stuga (i just Grövelsjön) och göra dagsturer. Egentligen helt otänkbart ut mitt fjällvandrarperspektiv, men så fick det bli. Och det blev såååå bra!!! Ryggjäkeln gjorde mig så illa tvungen att tänka om. Åren som kom byggde jag på stugvistelsen med en natt i tält på fjället och året efter blev det två nätter. Mycket choklad, russin och annat gott är också en förutsättning. Och inte minst. När vi var i stugan unnade jag mig några löpturer på fjället på egen hand. Digitala saker i händerna på barnen och vips har man en timme åt sig själv. Antingen tidigt innan de vaknat, eller efter dagens tur så de var trötta och nöjda.
Kom ihåg, även supermammor får tänka till och tänka om ibland! Det behöver inte vara dåligt bara för det inte blev som man tänkt sig! 😬🤪😍 kram
Been there done that! Till att börja med: en treåring är en treåring är en treåring. Fast nej, det hjälper såklart inte ett smack i stunden att tänka att ”vad kul att det kommer funka bra om några år, det tänker jag på nu och så blir allt bra”. Man tänker snarare ”säger du det där en gång till så knuffar jag ner dig i en isvak”. (Jaja en grund isvak såklart så ingen skadas, inte ens i en skriftlig hypotetisk tanke som denna, haha.) Men okej, inte ens den mest samarbetsvilliga treåring är samarbetsvillig. Vill aldrig samma sak som en själv. Därför brukade jag försöka lura dem att tro att de får
som de vill (=det du vill). Hur då? Ja ok, inte alltid superlätt det heller. Men tex genom att ge barnen alternativ så att de själva får välja vad de vill göra, eller kanske vilken väg man ska ta, eller på vilket sätt (gå, cykla, kickbike beroende på vad som funkar) – men grundförutsättning år ju då att jag har bestämt alla alternativ de får. (Det tillämpar jag än idag fast barnen är 9 och 12, tex ”ska vi gå eller cykla till stallet” – bil finns (nästan) aldrig som alternativ även om kompisarna blir skjutsade.)
Men mitt bästa tips är nog att före resan tillsammans skriva en lista över saker ni vill göra. Tex gå runt sjön, äta våfflor, gå upp till toppen på ett berg/kulle/sten, spela ett visst spel, åka skidor, rita av ett djur man ser, baka något som man sedan äter ute i naturen osv osv – behöver inte vara stora grejer, men ändå en lista med aktiviteter som man alltid kan återvända till. Mina barn triggas av att pricka av grejer så står saken på listan så går man upp på berget bara för att kunna stryka det sen. Och vips har man gjort massor av grejer som barnet liksom varit förberett på – och även varit med och bestämt! – redan före resan! Barn ogillar ju ofta överraskningar…dumt nog när man som förälder tycker att ”nu är jag en rolig förälder som överraskar” och så bara…kaos.
Sen som alla andra skrivit är energi såklart bra att ha (även till mamman) och även att försöka få lite tid till träning själv. Skärmtid till ungen och träningstid till dig. Rättvist.
Och misslyckad mamma är du verkligen inte! Tvärtom! Fattar du hur många föräldrar som inte gör det där med sina treåringar just pga apjobbigt? Just det. Du gjorde det. Hur grymt!?
Inga råd, är för trött efter en dag med friluftsliv med barn men försök hitta kameran och korten du tog. Korten återspeglar sällan hur jobbigt det var utan mest hur fint det kan vara.