Allting känns mer och mer polariserat, det är förstås inte någon nyhet. Det är ja eller nej. För eller emot. Det är starka åsikter och det finns liksom knappt ett mellanting. Det finns knappt en millimeters utrymme att fundera, att röra sig någonstans mellan två åsikter eller för den del att ändra åsikt efter lite eftertanke, testande, diskuterande eller mognad.
Jag känner mig trött på det där. Jag känner mig less på känslan av att alla individer måste bestämma sig och sedan ha bestämt sig för gott. Jag törs knappt tycka länger för har jag tyckt är det för evigt.
Det fina med människor är ju att de kan ändra på sig. Oftast kan du inte ändra på dem men de kan ändra på sig själva. Ändra sitt tyck. Fundera ett varv till och kanske ställa sig på den andra foten en stund. Det här absolut nödvändiga i att stort och orubbligt basunera ut vad man tycker gör att jag vill gå och gömma mig för världen.
Jag vill gärna tycka. Men jag vill också kunna ändra mig. Jag vill kunna tveka. Jag vill kunna byta åsikt. Tycka olika men tycka om. Vad tycker du?
