Det är fint med insikter. Min allra senaste är att jag är extraordinärt bortskämd, eller nej – det är jag inte för jag har jobbat hårt för det, jag är extraordinärt priviligierad till vardags.
HUR orkar människor med att arbeta heltid utan möjlighet att styra sin egen tid, återhämtning eller effektivisera sina arbetsflöden? HUR?
Eller just ja, det gör de inte. Människor kraschar av att alltid ha det som jag haft det den här veckan. Jag har haft en arbetsvecka med fem dagar från åtta till sjutton i en ineffektiv digital utbildningsmiljö där varken föreläsare eller adepter kommit till sin rätt. Jag har suttit still och stirrat skärm och inte själv fått styra över när jag ska jobba eller pausa.
Vantligtvis är det ju jag som bestämmer över min tid. När jag jobbar jobbar jag. När jag är ledig är jag ledig. Om något tar energi fixar jag det. Om jag inte trivs med något löser jag det. Saker som är ineffektiva får inte vara det om jag inte tycker att det är kul att de är det. Om jag inte orkar stuvar jag om i schemat för att lösa återhämtning. Ibland jobbar jag 1000%, för att jag kan och vill, och ibland jobbar jag 10% av exakt samma anledning.
Vi kan inte ha det såhär. Vi kan inte ha att det ska vara standard att vara inklämd i ett ekorrhjul utan möjlighet att själv påverka. Jag får ont i hjärtat över hur fyrkantigt livet är för många.
Och. Då är jag ändå sjukt intresserad av det jag och mina kollegor försökt lära mig i framför skärmarna i veckan. Men ännu mer sjukt frusterad över hur hämmade vi blivit av det digitala formatet och hur mycket effektivare, snabbare och mer intressant den här utbildningsveckan varit om vi fått göra den på plats.
Sådär, varsågod för fredagstjurighet. Och tacksamhet över att jag kunnat bryta mig loss från hur allt ska vara och göra på mitt sätt. Önskar mig att du gör det också!
