Det blev en galet bra cykeldag det blev igår, fastän inget riktigt gick enligt plan.
Fia och jag skulle ta en checkpoint i Septemberbrevet innan IKHPs onsdagsträning och stack iväg på varsin tillfällig cykel eftersom vi båda har haveri med ordinarie hojar. Kontrollen låg vid backen ovanför gården Lyckås, ett pampigt ställe i Jönköpings Toscana, en mil utanför Huskvarna. Efter att ha checkat av den var planen att köra Bauerleden (sjukt rolig stigcykling där) tillbaka till hemmahoodsen och vara vid IKHP-stugan i god tid till onsdagsträningen.
Men. Det där med att det aldrig blir som man tänkt sig hade vi förstås inte tänkt att man ska tänka på. Efter inledande fadäs med icke cykelbar stig från Huskvarna till Brunstorps gård (ni vet, släpa, bära, lyfta, hoppa över taggbuskar och bränna sig på nässlor-stig), vidare över Vistabanan (som är så himla fin och rolig att köra nu) missade vi kontrollen och blev slutligen nästan en timme sena till träningen. Men galet mycket bra stigcykling fick vi till – det blev fart och flow och härligt trötta ben!
Uppför Lyckåsbacken. Den är lååång, seeeg & go och man tror att den tar slut flera gånger innan man verkligen når toppen. Ungefär här sprack planen, vi skulle stannat tidigare och tagit en Septemberbrevetselfie – kontrollen var innan backen var slut på riktigt.
Den där goa känslan man får av fin stigcykling. Bauerleden var fin igår, flytet var bra och Fia var all smiles. Man får stanna ofta här i Småland – betesmarkerna bjuder på stängsel, ofta tvärbromsar man i sista sekund och tackar sin lyckliga stjärna att man inte blev uppskivad av elstängsel den här gången heller. 
Stigeufori. Jag körde så himla fint och bra igår, och sådana här stigar är ju heaven. Lite sten, lite rötter, finfint underlag och skojiga knixar. Här är det fortfarande enligt plan. 
Eh. Jomensåatte – jag trooooor vi ska häråt…eeehhhhm… (Vi har tappat bort ledmarkeringarna men tror fortfarande att vi ska hinna till träningen)
Vilse. Inte så vi inte visste vilket håll vi skulle åt, men sådär fel att tidsplanen började spricka eftersom vi tappat bort leden och fräst iväg på fel stig och hamnat mitt i skogen utan mobiltäckning så google maps kunde inte hjälpa.
Vi hittade en gammal VW-pärla mitt i skogen. 
Vikommerintehinnatillträningenochviharslutpåvätskaminen.
Civilisation. Eller bara en övergiven gård. Här fick vi täckning, hittade en väg och kunde googlemappa fram snabbaste vägen till IKHP-stugan. Vi kom fram 18.34 och rundade av kvällen med ett varv på IKHPs tävlingsbana som får högsta betyg. Summa summarum – roligaste cykelpasset på sjukt länge!