Ölmstad MTB mina vänner, det var ett fantastiskt kul motionslopp. Jag hade mellanmjölksben och mjölksyra men det spelade såklart ingen roll när stämningen var bland det trevligaste jag varit med om i cykelsammanhang på mycket länge och banan var en nostalgitripp hundra gånger bättre än jag kunde förutspå.

Vi cyklade förbi nära morfars, där vi brukade promenera och leta smultron som barn, genom bästa vännens pappas fårhagar och vidare förbi skogsgläntan där gubben med porrtidningar brukade parkera (där cyklade man helst inte förbi i sakta mak vill jag lova) och sedan nedför branterna mot Vättern och Rasterna – ett vackert bokskogsområde med stig som går upp och ner och upp och ner och upp och ner. Sedan rundade vi buskagen där jag gömde mig när jag var tolv och rymde hemifrån och sedan svängde banan uppför serpentinslingrande Röttlebacken, förbi bron över Röttleån (den vansinnigt höga där min bror hoppade bungyjump med klätterrep och där vi brukade gömma oss i en liten lucka – vansinne kan man tycka som vuxen) mot Västanå slott, där en av mina bästa kompisar bodde i en flygelbyggnad när jag var en sisådär fem år. Vi trampade vidare mot Reaby där jag har vuxit upp och sedan till Kvarnsjöarna där vi brukade bada, paddla, grilla och bara vara – och vidare mot Bunn. Stigningar och utförslöpor och ett flickhjärta som bankade hårt av “jamenjustdetja, det hade jag ju glömt-nostalgi”.

Jag gick i mål som första dam, och 16 av 51 totalt, och fick godsaker från Rudenstams gårdsbutik inslaget i finfin cellofan och till barnen i Tanzania samlade vi in nästan 12 000 kronor genom att köpa hamburgare för minst 150:- vardera. Klubbkompisen Carl vann herrklassen efter spurtuppgörelse med pappa Benny – de körde väldigt imponerande båda två! Det var grym stämning, applåder och cykellycka konstant – och aldrig har en hamburgare smakat så gott! (Det var antagligen den dyraste jag någonsin ätit också, lätt värt!)

Foto: Sofie Öjfelth