Queen of Hasselbacken

Släpade ut min arma lekamen när de dåliga ursäkterna tagit slut och gjorde mitt allra bästa uppför Hasselbacken-Högbackavägen fem gånger. Väldigt glad att Strava håller koll på tider åt mig, lite medaljer och bling efter avslutat pass sitter fint. När man passerar skylten som informerar om att backen är brant mår man sådär. Varenda gång jag körde upp tänkte jag att det minsann fick räcka, det blir sista – men varje gång man kommer ned igen känns det som en bra idé att ge sig på backen ytterligare en gång. Tungt pass – jag är stolt över mig själv; jag körde uppför allt vad jag orkade (som visserligen inte var mkt att hänga i granen men ändå) fem gånger och bättrade på obefintlig post-dödsviruskondition. Gött!