Släpade ut min arma lekamen när de dåliga ursäkterna tagit slut och gjorde mitt allra bästa uppför Hasselbacken-Högbackavägen fem gånger. Väldigt glad att Strava håller koll på tider åt mig, lite medaljer och bling efter avslutat pass sitter fint. När man passerar skylten som informerar om att backen är brant mår man sådär. Varenda gång jag körde upp tänkte jag att det minsann fick räcka, det blir sista – men varje gång man kommer ned igen känns det som en bra idé att ge sig på backen ytterligare en gång. Tungt pass – jag är stolt över mig själv; jag körde uppför allt vad jag orkade (som visserligen inte var mkt att hänga i granen men ändå) fem gånger och bättrade på obefintlig post-dödsviruskondition. Gött!
0Liknande ämnen och inlägg
Elna
Elna Dahlstrand delar med sig av cykellycka, mjölksyra och äventyr på en av Sveriges största cykelbloggar. Hon bor i en liten by strax utanför Huskvarna och cyklar både i skog och på landsväg. Hon tävlar gärna på MTB och älskar utmaningarna lika mycket som naturupplevelserna och brinner för att inspirera fler att upptäcka cykel.
1 comment
Bra med backträning! Det borde jag bli bättre på och köra!
Åh ja simbubbla det är magi ;)!