Jag var ute på ett riktigt mellanmjölkspass igår. Det gick inte fort någonstans men det var inte tillräckligt långt för att räknas som distans och på så vis göra någon särskild nytta förutom att jag tyckte det var väldigt skönt att komma ut, trampa lugnt, njuta av höstsol och kolla av ett par stigar jag spanat in.
Den ena stigen gick brant uppför från Bunnvägen via en gammal trasig bro. Den var smal och brant och kantades av ett gammalt, förfallet staket och det kändes som att det var en stig som för längesedan använts mycket men som nu glömts bort. Det låg några träd rakt över stigen och jag släpade mest cykeln uppför. Den tog slut vid en grind in till en fårhage och där vände jag om och tänkte att den skulle kunna bli en kul del av en runda om man röjde den lite.
Den andra stigen gick bättre att cykla, den var riktigt rolig faktiskt – men tog tvärt slut på någons tomt ett par hundra meter från vägen jag skulle till men jag är liksom lite för försiktig av mig för att kunna med att dra rakt över någons gräsmatta, det är ju faktiskt inte ens tillåtet enligt allemansrätten så jag vände om där också. Kul att ha tagit reda på vart båda stigarna ledde även om ingen av dem var en stor succé.
Jag passade även på att prova min nya Camelback, den som jag vann på Ceres Challenge. Ni vet väl vid det här laget att jag verkligen inte gillar att ha ryggsäck och därför var skeptisk till Camelbacken. Det gick helt okej att ha den, lite öm i axlarna men att gå torr på långpass gör liksom ondare så det kan man väl stå ut med.
8 comments
Det tar liksom tid att vänja sig med rygga. Jag har svårt att köra hårdare pass med den, provade att köra cykelvasan med den i fjol men fick för ont i ryggen. Ragunda gick bra. Men på långpass, pass på fjället och på happykafferundorna är den ovärderlig! Tänk vad mycket bra det går att stoppa ned, slangar, verkty,g, fika kaffetermos och förstärkningsplagg.
Jag har försökt vänja mig vid ryggsäck hela livet men det gååår inte, jag får så ont, oavsett modell och allt. Ärvde noll av min mammas gå-på-tur-med-packning-gener. Men om jag bara har vätska i denna blir den inte jättetung så tror det kan funka. 😀
Körde vätternrundan 300km med USWE rygga, inga problem med ryggen, men jag har tränat med ryggan i ca 200 mil oxå. USWE har en bra passform och knäppning så den sitter på plats.
Jag hade DÖTT av att behöva ha rygga i 300 km! Mvh, drama queen 😉
Den som du har på bilden tycker jag drar hela tyngden bakåt. Jag kör med en USWE Patriot15 CB (har plockat ut ryggskyddet samt skippar västskeblåsan) och det funkar
utan problem för ryggen på 4h distanspass. USWE drar fram tyngden istället, så upplever jag det. Men det måste vara rätt storlek på selen, annars blir det bakåtvikt som på camelback. Jag har sytt om en M-L genom att korta av kardborreremmarna som sitter runt bröstkorgen. Axelremmarna är orginallängd. Finns även juniorstorlek (motsvarar XS- S) som antagligen passar bättre på kvinnokroppen.
Ja, lite så kanske det kändes faktiskt, som att axlarna drogs bakåt. Mamma har en USWE, kanske ska prova hennes för att kolla av skillnaden! 🙂
Vad härligt det låter även om stigarna inte var någon hit!
Det var härligt! Oftast är ju stigfinnarpass mer återvändsstigar än något annat men emellanåt hittar man något nytt, tycker det är kul oavsett 😀