Vintercykling: välja cykel till vinterträningen

Ingen vintercykling utan en vintercykel, det är ju förstås det allra mest grundläggande. Men – hur funkar det, tar man sin finaste MTB, sätter dubbisar på den och sticker ut och kör i snöslasket?

Vintercyklar man på sin finaste kolfiberhoj?
Nej. Det gör man förstås inte. I alla fall inte i de delar av Sverige där man saltar vägbanorna eftersom saltet gör stor skada på din cykel. Lättviktsprylar har ofta mycket magnesium i metallen som liksom fräts upp av salt och det går illa åt drivlina och lager. Dessutom blir dämpare superkinkiga av salt, att ta ut sin findämpare på vinterdistans är ett ganska snabbt sätt att ta sönder den. Salt är din vintercykels värsta fiende, det blir rost, knak, krångel och elände. Sjukt avis på er norrut som inte har så mycket saltade vägar, men tänker ändå att det är bra att pausa från sin finaste cykel så man får bli lite nykär i den på våren.

Vinterhärken
Den traditionella vintercykeln kallas vinterhärk. En vinterhärk brukar vara en gammal hoj, ofta tung och ofta väldigt enkel om man jämför med finhojarna. För det mesta har den stel framgaffel. Det gör ingenting att den är tung och saknar allt som ens påminner om rapphet – utomhuscyklingen om vintern handlar om distans och lugnt nötande och då fungerar en härk bra. Många cyklister använder sin pendlarhoj som härk och ofta är härken en avlagd instegs-mtb eller kanske en hybrid och det är skönt att slita mil på något man inte behöver vara så himla rädd om.

Obligatorisk utrustning på vinterhärken:

• Skärmar
• Kompislapp
• Reflexer & lampor
• Ringklocka

Vad är en kompislapp?
Kompislappen är nyckeln till att få hänga med på distanspass i grupp. En skärm håller dig torr om rumpan men om du inte monterar dit en kompislapp kan ingen ligga på din rulle när det är blött – hur kul är det att bli nedsprayad av saltslask? En kompislapp är en förlängning av bakskärmen och det är smart att komplettera den med en egolapp – en förlängning av framskärmen. Glad och torr är bra grejer, både när det gäller dig själv och kompisen.

Hur gör jag en kompislapp?
Det är ganska enkelt. Klipp till en lämplig bit av något plastigt material. Kanske något bredare än skärmen och lagom lång – måtta strax ovanför backen. Borra ett par hål i nederkant av din skärm och ett par hål i överkant av din plastbit och fäst den med buntband. Plasten ska vara så lång att den nästan går i backen för att vara den ultimata kompislappen.

Bra grejer att göra en kompislapp av:

• Gammal cykelflaska
• Övningskörningsskylt
• Ketchupflaska
• Petflaska
• Plastlock
• Gummimatta avsedd till bilar
• Lite allt möjligt funkar faktiskt – gå loss med kreativiteten!

Fast ibland cyklar man ju på sin finaste kolfiberhoj
Det är härligt att sätta bra dubbdäck på sin finaste hoj och sticka ut och åka stig. Man får ju förstås se till att man kan köra med minimala transportsträckor som kan salta ned cykeln, helst inga sådana sträckor alls. Och såklart – en tvätt omedelbart efter passet om man misstänker att det kommit salt någonstans. Tänk på att din cykel kan uppföra sig lite annorlunda när det är riktigt kallt. Oljan i bromsar och dämpare kan liksom bli lite segare av kyla och uppföra sig på ett helt annat sätt.

Nyårsafton 2015-16: kolfiber för hela slanten när firargänget plockade fram finhojar och körde vinterdistans innan vi gick loss på bubbel och trerätters.

Min vinterhärk – en avlagd MTB
2009 köpte jag min första MTB på en herrans massa år och började hoja igen. Den hojen, en Nishiki, finns kvar och den har gått som vinterhärk i några år. Den är riktigt trött och sliten, hjulen snurrar knappt av egen kraft och jag kan inte cykla fort och jag får absolut ingenting gratis på den hojen, det är ett slit utan like att cykla på den. Den har stel framgaffel och J har monterat fast skärmarna med rörmokarsvepningar från sin jobbverktygslåda. Den är tung och trälig men jag gillar den på ett nostalgiskt vis, den har varit med på hela min resa från partyprinsessa till cyklist – och det blir nog något pass på den i år också. Tung och slö cykel ger riktigt starka ben!

Min kära härk, en Nishiki årsmodell 2008. Den är slut i lager, den är slut i växlar, den har knepiga bromsar, den glappar överallt – perfekt vinterhoj. Kompislappen är gjord av en gammal vattenflarra och skyltspurt är ju kul!

Min lyxiga vintercykel – en cykelcross
Jag köpte ju en cross i vintras och det gjorde jag för att jag ville ha något att pendla på och för att jag tyckte att jag var värd en riktigt fin vinterhoj. Jag vintercyklar mycket och gärna och härken i all ära men jag var sugen på att skämma bort mig lite med bra grejer vintertid. Min cykelcross är Scotts enklaste CX-modell, men fortfarande en väldigt bra cykel. Den har mekaniska skivbromsar, aluminiumram, kolfiber i framgaffeln och så har den framväxel (det känns lite konstigt med framväxel när man är van vid singelklinga). Den här vintercykeln är jag förstås lite mer rädd om än min gamla MTB, men den kommer att få gå i snöslask och salt. Jag tycker att det är bra att den är tyngre än mina sommarcyklar för jag vill att det ska kännas sådär oerhört lättcyklat att sätta sig på dem framemot vårkanten. Bonus att jag kunde plocka av skärmarna, låna ihop ett par tävlingsdugliga däck och köra SM i CX på den.
Cykelcrossen utan skärmar. Den är tokigt lyxig att ha som vinterhoj om man jämför med härket, den här cykeln fungerar och fastän den är tyngre än mina sommarhojar är den kul.

Lite förenklat – du kan ta ungefär vad som helst och cykla på vintertid – så länge hojen rullar framåt och du inte behöver akta den för salt är det bara att åka. Jag är förresten nyfiken – du som redan har en vinterhärk, vad kör du på? Basic eller lyx? 

Har du input, tips, frågor eller idéer? Fyll gärna på i kommentarsfältet!