Idag går vi in i gravidvecka 17. Hjärtat slår en lyckligt volt för en ny vecka innebär att vi är en vecka närmre nästa stora delmål – jag har siktet inställt på att vi snart, snart, snart tagit oss igenom halva graviditeten.
Ibland tror jag att jag äntligen mår bättre och att det blir sådär som alla förutspått – att den andra trimestern ska vara enkel och pigg och faktiskt ganska trivsam. Men så sköljer en ny period av illamående över mig och en halvtimme efter frukost kan jag vara så trött att det känns som att jag varit vaken ett dygn när det i själva verket bara gått två timmar. Att hitta balans i vardagen är svårt, att orka med att jobba som vanligt blev till slut övermäktigt och jag har varit sjukskriven några dagar – en sorts panikåtgärd.
På måndag ska jag träffa en läkare och prata igenom situationen – men jag orkar liksom inte mer här, ska jag skriva ett inlägg i veckan resten av den här graviditeten och berätta hur pissigt allt är? Älta att jag har ont här och där och är trött och inte fungerar och längtar efter min vanliga kropp?
Åh, jag fixar inte med sådant – jag kommer bli min egen gnälliga energitjuv om jag ska hålla på på det viset och ni har ju alla gånger tröttnat för längesedan. Jag vill ju inspirera och peppa, inte hålla på och ha ett bloggigt sammanbrott varje vecka. Det kanske är bättre om jag gråter en skvätt i smyg, drar upp kompressionsstrumporna lite längre och låtsas att allt är magiskt och härligt och fluffigt och bra istället?
Men vet ni, ju att ju mer graviditeten liksom bryter ned mitt psyke i små molekyler genom att jävlas med mig och kroppen, desto mer älskar jag Sprattlet i magen. Ju jobbigare det är, desto mer övertygad blir jag om att det kommer att vara värt det och desto mer längtar jag efter att det ska bli september så vi får träffas alla tre.
5 comments
Är så glad att du berättar om din graviditet! Hur ofta och vad är såklart helt upp till dig! Själv är jag bara i V7, allt är så nytt, pirrigt, overkligt än -men jag mår prima! Du har fått mig att inse att det då går hur bra som helst att cykla några mil MTB, trots vad normen säger!
Åh, stort grattis, så spännande! <3
Jag upplever att kroppen säger ju ifrån om den inte vill träna eller om man ska sänka intensiteten och många kvinnor tränar ju igenom hela graviditeten, anpassat efter magen förstås. Jag håller tummen så hårt det går för att du får fortsätta vara pigg!!!
Kämpa på! Det är jobbigt att vara gravid, så in i bänken, men det är värt det! Bra att du vilar lite extra och lyssnar på kroppen 🙂
<3 <3 <3
Hej! Jag tycker du ska skriva precis som det är. Jag tror det är en otrolig lättnad för andra att veta att det inte är rosenrött precis alla veckor. Kanske är det extra svårt för någon som är van att kunna ta i 150% etc. Jag tycker ändå att du hela tiden förmedlar lyckan och det är ju det som är grejen med barn och som börjar under graviditeten. Det är ett under, magi, lycka men samtidigt sjukt jobbigt och svårt och det vänder upp och ner på en som person. Man får se sina sämre sidor samtidigt som man når nya höjder om du förstår hur jag menar…