Det sjätte Lovisbrevet – till min dotter på ettårsdagen

Det sjätte Lovisbrevet,
Alboga Kvarnskog,
15 september 2018

Käraste min Lovis,

I dig ser jag alla människor jag älskar och bryr mig om. Jag ser din pappa och mitt hjärta slår lyckliga slag – tänk så fint att du till både sätt och utseende liknar honom. Och jag ser alla andra som finns eller har funnits runtomkring mig. En glimt i ögat, en finurlig min, ett leende, ett sätt att göra något på och alla de som är familj finns samlade i dig. Mor- och farföräldrar, mostrar och fastrar, syskon och föräldrar – på något vis finns en liten del av alla dem hos dig, och det är magiskt på något vis. Mäktigt. Och självklart i all sin storhet. Störst av allt är ändå att fastän du påminner om så många är du din alldeles egen, och du är den mest underbara människa jag någonsin träffat. Du är fortfarande så liten, men ändå så stor. Störst av allt. Du är kärleken.

Älskade min Lovis, att jag fått vara din mamma i ett helt år är så stort. Under ett år har jag och din pappa fått följa dig från det bedårande lilla skrynkliga bebisknytet jag fick i famnen en ovädersnatt i september 2017 till den kaxiga lilla tjej du är idag, tjejen som lärde sig gå redan vid åtta månader och som rynkar på näsan, fnyser och visar alla sina sex tänder när hon härmar en kanin. Ingen resa i livet har någonsin varit så fantastisk att göra som den vi gör med dig.

Grattis på din ettårsdag, älskade dotter.

Stora kramar och mycket kärlek,

Din mamma