Snökanonerna går för fulla muggar i mitt sociala flöde. Det jublas över kyla och förväntan ligger i luften. Längdskidåkning och utförsåkning, diagonalträning, skatebäddar, snöiga vurpor och kylrosor på kinderna och varm sportdryck i magväska är äntligen inom räckhåll. Snart, snart, snart.

Här i Huskvarna har vi vår Strutsabacke. En brant slalombacke nedför Huskvarnaberget som drivs av idéella krafter från IKHP och den där backen har en speciell plats i mitt hjärta, det var nog där det verkligen sa klick mellan mig och J. Men det är en helt annan historia – jag tänkte ju berätta för er att vi gjorde snö där igår. Vi hade ett kvällspass mellan 18 och 22 och vi hann pulsa upp och ned i backen en fem-sex gånger för att fixa och justera olika saker innan vi blev avbytta. Däremellan drack vi varm glögg och pratade om livet. Fint.Snöig och lycklig. Det som ser ut som ett dis i bakgrunden är snön som faller.

Det är spännande att göra snö. Två tjocka slangar kopplas till varje kanon, eller spröt, en med vatten och en med trycklyft. Vatten och luft pressas ut genom munstycken i spröten – munstycken med olika storlek beroende på hur kallt det är. Ju kallare desto större. Igår blåste det en del – och vindarna var lite lynniga och vände flera gånger om, då får man hålla koll på snöspröten och ändra dem så att snön lägger sig i backen och inte i skogen. Tungt men roligt, verkligen roligt och igår kväll lite bekymmersamt, det var på gränsen till för varmt. Fem minusgrader behövs för att det ska frysa med den typen av snökanoner och just där låg temperaturen igår. Som tur är började det sjunka lagom tills vi blev avlösta.

Sedan promenerade vi hem med nedisade jackor och rosiga kinder, tog varsin varm dusch, en kvällsmacka och värmde vetekuddar till fötterna innan vi kröp ned under duntäcket – aldrig är det väl så himla mysigt att krypa ned i sängen som när man varit ute i kylan och grejat en hel kväll.

Det är förresten tiotalet eldsjälar som kämpar med snötillverkningen, vi hjälper till litegrann men det finns de som gör ett hästjobb. Ett roligt gäng dock och såklart får man igen den tid man lägger ned när backen öppnar. Den som är nyfiken och vill hjälpa till kan höra av sig till Strutsabackengänget.

J och en skyffel. Man får gräva fram slangarna om de blir täckta med snö, och så måste man gräva fram öppningarna till kanalerna som slangarna går igenom med jämna mellanrum.

Utsikten från Strutsabacken. Alltid magisk. Man ser Huskvarna, Jönköping, Bankeryd och Habo.

 När vinden vänder händer det att träden får sig en omgång snö. 

 Ett litet snöspröt vid botten av backen.

Uppe vid längdskidspåren. Där satte man igång tidigare och idag kan de nog pista ut sina högar till spårbädd.

Fint, eller hur? Isiga grenar och stolpar vid längdskidspåren.

On top of my world. Som jag älskar den här platsen och att få bo där nere, precis rakt ned där vattnet börjar. Tio minuters promenad. Guld!