Jag körde åttor i går, det har jag hört är bra. På tröskeln ska man köra dem sägs det. Det där med tröskel är ju såklart klurigt när man har två lägen: allt eller inget, men jag försökte finurla ut hut det skulle kännas och avverkade fyra stycken på wattbiken. Det här är ju faktiskt första vintern under min karriär som cykelberoende som jag inte är sjuk eller skadad och kan träna ordentligt – så det är ju helt okej att vara lite lost när det gäller hur en åtta ska kännas.
1. Värma upp och köra första åttan, lite allmänt rufsig i håret och vid gott mod.
2.Braiga ben, hojhojhoj – rackarns vilka fina watt det blev och hur lätt det går på andra åttan.
3. Tredje åttan. Lite fighting face, för nu sved det ordentligt i benen – jag har självklart glömt bort att jag ska köra på tröskel och försöker höja snittwatten och då blir det ju såklart jobbigt.
4.Sista åttan. Puh. Konstaterar nöjt att jag svettas så det droppar ned på golvet via armbågarna och sedan att det är knäppt att bli nöjd över att man svettas. Men det är ju liksom som att de där dropparna på golvet är ett kvitto på att det har tagits i ordentligt. För övrigt är cykeltröja varmt men var fasen ska man ha telefonen aka musiken om man inte har en tröja med bakfickor liksom?
Rundar av med ett tips. Jessica skrev bra om just det här med mjölksyra och tröskel igår, läs här.