Vi hoppar över till en ny graviditetsvecka den här veckan. Vecka 14.
Vecka tretton var lite lättare, precis enligt skolbok. Jag kunde träna lite basic må-bra-träning, jag orkade gå flera långa promenader, jag var piggare och illamåendet avtog, inte helt men ganska mycket. Vecka tretton var insikt och acceptans, precis som jag skrev om igår. Kroppen gör den mäktigaste grej den någonsin gjort och fastän jag får kämpa tycker jag att det är det finaste vi varit med om.
Jag har kommit på att det för mig handlar om två helt olika aspekter, två sätt att se på det hela. Att vänta barn är den ena och att vara gravid är den andra – de hör ju förstås ihop och för många är de säkert likställda men om jag får skilja dem åt som två begrepp blir det plötsligt så mycket enklare att hantera.
Jag älskar att vi väntar barn. Känslan är fantastisk. Vi ska förhoppningsvis få det stora privilegiet och svindlande ansvaret att vara föräldrar och jag hoppas så innerligt att ultraljudet den här veckan ska vara bra. Vi börjar faktiskt våga tro att det här är på riktigt och att fundera, planera och prata kring det är så himla fint, vilken grej att vi två ska få visa en annan människa hur fantastiskt livet kan vara.
Den andra aspekten, att vara gravid, den trivs jag inte alls med, men som jag skrev igår så börjar jag få det att fungera och jag har liksom börjat förstå vad det är som händer och acceptera att kroppen liksom bara kör sitt race nu. Men ändå, trots att kroppen är helt outstanding på alla sätt och vis är det asjobbigt, begränsande och tufft att vara gravid fastän jag väldigt gärna vill var det. Jag känner mig dålig på att vara gravid, jag har dåligt samvete mot det nya livet för att jag tycker att produktionen av det är så himla hopplöst jobbig och jag upprepar gång på gång vad mina vänner, vad flera av er (ni är så kloka hela bunten) och vad min arbetsterapeut säger: man måste inte tycka om att vara gravid och det betyder inte att man inte är oerhört glad över att man väntar barn.
Jag planerar ingenting för den här veckan. Jag är så nervös att jag vill gråta, jag är så orolig att jag inte vet hur jag ska hantera det. Tänk om vårt frö inte lever, tänk om något är fel igen, tänk om ni inte får säga grattis?
P.S. Sorry för att jag maler på om att vara gravid, men det tar liksom så oerhört stort fokus och så mycket tankekraft. Jag längtar efter lättsamt cykelsnack lika mycket som ni. <3
10 comments
En “mamma-blogg” 😛 på helt lagom “in-nördat”-vis. Jag mjukstartar peppen till att cykla lite i vår och känner samtidigt tacksamhet att någon inte glorifierar graviditeter till skyarna. För hallå, det verkar ju inte helt smidigt alla gånger 😉
Mal på du, jag gillar att läsa ditt mal. För mej är det över 20 år sedan sist (hjälp var tog dom åren vägen?) och när jag läser om dina erfarenheter och upplevelser så inser jag att det är mycket som jag har glömt och det är många roliga och mysiga minnen som tar sig upp genom kalklagren och bubblar upp till ytan. Det är jag jätteglad för. Tack för att du så generöst delar med dej.
Elna, vet du vad. Att vara gravid är ingen tävling, så man behöver inte känna sig bra på det. Det räcker med att bara vara <3 Ps. Sagt av en som aldrig fött barn men som förmodligen skulle känna som du. Men om det sker så får du i så fall påminna mig om detta då… 🙂 Ds.
Älskar uttrycket “allt har sin tid”. Kram!
Vilket bra tänk att dela upp graviditeten. Jag trivdes inte heller med att vara gravid, men älskade att vänta på den där lilla krabaten. Tror det är smart av dig att separera dessa två, det hade nog underlättat för mig om jag hade tänkt så. Jag tror det är en vanlig känsla under graviditeten om man alltid har varit en nätt person som gillar att röra på sig. Däremot var förlossningarna det häftigaste jag varit med om. Men som Sara säger: det är ingen tävling. Du kommer att ha dåligt samvete för en massa saker men skit i vad alla överambitiösa mammor säger och kör ditt race. Stick ut o cykla när allt känns skit och ha aldrig dåligt samvete för något du tror du borde göra eller känna som mamma. Lycka till och tack för en fin blogg!
Det här är en stor del av ditt liv och kommer så vara i många år framöver, så skriv om det, för den här bloggen handlar ju om dig :). Att inte gilla att vara gravid är mycket vanligt även om det ofta kablas ut att det är så himlastormande magiskt att vara gravid. Du är helt normal att känna som du gör <3.