Gravidvecka 29 – elva veckor till cykelfrö och preggoblogg om magen, IKEA-kriserna, blåmärket, plastpallen och frihetskänslan på cykel

Söndag och ny gravidvecka. Vecka 29 den här gången. Tänk, tjugonionde veckan av fyrtioish som den älskade bebisen bor i min mage. Det känns som att det är alldeles nyss vi plussade på stickan, det känns som att jag aldrig i hela mitt liv oroat mig så mycket som jag gjort sedan dess, det känns som det gått fort och samtidigt så oerhört långsamt.

Det närmar ju sig att jag har varit gravid i ett år nu, med ett kort uppehåll efter missfallet i höstas och under veckan som gick har jag fått plocka fram pannbenet rejält, för den här veckan är veckan då det blev jobbigt. Här kommer preggobloggen vecka tjugonio, vassegoa:

Magen: Det här är veckan då magen blev opraktisk. Seriöst, den är så tokigt i vägen nu, och det gick från praktisk kula till högst opraktisk valross på bara några dagar. Jag kan tillexempel knappt inte knyta skorna för om jag böjer mig ned till golvet blockeras något blodkärl och jag blir svimfärdig. Jag kan inte heller längre knäppa mina superbaggy arbetshängslebyxor. Det är jobbigt att ta på sig byxor och vända sig i sängen och tappa saker på golvet och bära på grejer och lite allt möjligt. Och det är elva veckor kvar, plus minus två, please – kan vi snabbspola tills september nu?

Veckans blåmärke: Det där med att magen är i vägen, det glömde jag alldeles bort och skulle smita igenom en dörr här hemma utan att öppna den ordentligt. Dörren har en gammaldags haspanordning och jag skrapade hela stackars bebiskulan mot en elak metallhake. Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta så gjorde båda och fick ett långsmalt blårött skavmärke rätt över naveln.

Sparkarna: Varje gång jag ger upp och bestämmer mig för att åka in till hospitalet och illvråla tills jag blir igångsatt och får klämma ut bebis prematurt för orkar inte vara gravid mer och skiter i allt, ja då kommer det en liten buff. Som ett litet, “hej mamma, du fixar’t, jag buffar om dig litegrann här inifrån magen så blir du glad igen”. Åh – dessa ljuvliga små sparkar som påminner om att det här inte är misär, det här är kärlek och livet och det är inte långt kvar och all min kraftlöshet beror på att min kropp ser till att hon har allt hon behöver. Älskar sparkarna.

Frihetskänslan på två hjul: Är tjock, klumpig, osmidig och allmänt jättelångsam – tills jag sätter mig på cykeln. Vilken frihetskänsla det är, som tur är har mitt balanssinne inte påverkats av att vara gravid så jag är sådär härligt trygg och glad på min älskade mtb. Visst – jag cyklar inte fort och jag cyklar runt och förbi saker som jag inte ens räknar som svåra – men vilken galet härlig känsla det är med den där rörelsefriheten på två hjul. ÄLSK på cykel.

Veckans high five: jag är dyngtrött men det beror på att jag gör en jäkla massa grejer just nu och det är helt okej minsann, att vara trött för att tusen saker blivit gjorda och fixade.

Cravingsarna: efter några veckor fria från cravings kom de tillbaka den här veckan. Sushi, baby, sushi. Och lite otippad, en särskild sorts polkagris som görs på ett av kokerierna i Gränna. Den är rosa och smakar hallon, med en grön tuttifruttirand runt om och en svart kärna av saltlakrits. To die for – har ätit upp mitt lager och måste fixa mer.

Anti-cravingsarna: en hel del saker som jag älskar i vanliga fall har plötsligt börjat smaka apa. Sill tillexempel – jag är ju silloman men plötsligt tycker jag att all sill smakar unk. Och växer i munnen. Och så är jag superidiotmegapetig med maten och mår illa när jag tillexempel tänker på smörgåstårta, potatissallad, att värma kall spaghettimatlåda och att tugga på sill.

Kris nummer ett på IKEA: En måste gå förbi avdelningen med doftljus för att komma till ta-själv-lagret. En måste det, en kan inte gå runt/över/under den. Och om en är gravid och måste gå förbi doftljusen luktar det sådär sött och kvalmigt att en börjar se sig om ifall det möjligtvis finns produkter i stil med Kräka gravidhink ifallomatt.

Kris nummer två på IKEA: En har gått igenom hela varuhuset med vagn och fyllt vagn med braiga grejor och ska till tag-själv-hylla nummer nio för att ladda på vagnen med små bebismadrasser. Och så plötsligt har en gått hela vägen till kassorna, tills en befinner sig mellan hylla åtta och tio och där finns fanimej ingen hylla nio för den låg precis i början av lagret. Och en får gå tillbaka och så ligger madrassjävlarna längst in i gången och på väg dit kommer foglossningshugget och attackerar. Ni som följer mig på instagram stories såg hur fort jag kunde gå i fredags. Inte fort.

Kris nummer tre på IKEA: Seriöst. Försök undvika att stå i en kö med molvärk i ryggen, svullna ben, tjocka tår och värkande fötter. Aldrig går en kö så långsamt som den gör då – när allt är så obekvämt att en bara vill rulla ihop sig till en liten boll och lägga sig och gråta på de inplastade bebismadrasserna överst i varukorgen för det verkar som himmelen att få lägga sig där på den knöggliga högen och gråta och vila benen och be någon hämta cheesecake från serveringen. Gjorde ju förstås inte detta men var på vippen att krama den gulliga killen i kassan som hjälpte till så jag inte behövde plocka i och ur grejerna ur korgen. Åh, enkla små saker som sätter guldkant på preggolivets känslosamma vändningar.

Veckans tantiga inköp: Vi är kvar på IKEA. Där hittade jag den. Saken jag drömt fluffiga drömmar om i flera veckor. PALLEN. Den i plast, den som jag kan ha i duschen så att jag kan sitta ned och duscha och som jag kan sätta upp ett ben på så att jag når att raka dem. Det höll på att bli en lurvig badsommar, men tack vare pallen blir det rakade bikiniben ett tag till.

Veckans fundering: Har en börjat boa om en är gräsänka i tre dagar och ägnar tre dagar och nästan lika många nätter åt att städa, vika bebiskläder, ordna med madrasser till babykorg och spjälsäng, bädda i barnvagnen samt maniskt sortera och rensa lådor, skåp och garderober?

Bästa prylen nu (förutom plastpallen i duschen): Hängmattan. Jag köpte den förra året på stort varuhus som säljer biltillbehör och allt annat mellan himmel och jord men vi har inte satt upp den förrän nu. I uterummet. Är det för varmt om natten kan jag smita ned och ligga lite i sval hängmatta. Och jag pausar i den om dagarna – fötterna kommer högt upp och det är så gott att hänga där en stund och klappa om magen. Dock att det är hård konkurrens om hängmattan kvällstid när cykelfröpappan kommer hem från jobbet – då är det först till kvarn som gäller.

Veckans träningsvärk: Vaknar ofta med kramp från helvetet i båda vaderna. Tydligen fullt normalt, allt är normalt när en är gravid. Det gör pissont och jag får träningsvärk av det och det är väl kanske positivt för någon annan träningsvärk har jag inte lyckats skaffa på ett bra jäkla tag. Tror gymkortet har börjat mögla i träningsväskan.

Veckans ben: nu har de svullnat upp. Det är så det knappt går att böja dem om kvällarna, kroppen bunkrar vätska i varenda millimeter av benen. Obekvämt och osnyggt.

Veckans läsning: Allt online om barn som inte är familjeliv. Från Annikas spaningar på att resa med barn till Baking Babies guldgruva av hur man rehabiliterar allt läskigt som kan hända under en förlossning. Ibland kikar jag in hos fina cykelbloggkollegan Katja som väntar på en cykelkattunge och så läser jag på 1177 för att lära mig vettiga saker om saker och ting och så hänger jag hos PT by Emma – där har det nyligen kommit en liten Elsa som är så in i bomben söt. Dock är jag hemskt duktig och gör just som min KBT-terapeut uppmanat: inte läsa saker på familjeliv, det är liksom grundkurs i att skrämma upp sig i onödan. Och så hänger jag hos cykelbloggkollegan Helena och fantiserar lite om att få äventyra med hela familjen på det där enkla och härliga viset som hon och hennes familj gör.

Veckans bästa: cykelfröpappan. Jag blir nykär i honom tusen gånger om dagen och landar liksom på ett rosa fluffigt moln varje gång jag ser honom. Tänk att det blev vi till slut och tänk att vi ska bli en familj nu och att vi är ett så tokigt bra team. Nu måste jag gå och nypa mig i armen lite. Samt bestämma om jag ska dra till Gränna och köpa polkagrisar eller till Huskvarna och köpa sushi.

Nu kör vi – elva veckor kvar och hej, hej vecka 29 – försök knäcka mig om du kan!
(Hint, det kan du inte, hehe, för jag har pannben och världens bästa läsare som peppar mig om du försöker.)