Ä-N-T-L-I-G-E-N. Jag har premiärcyklat cykelfrö i supervagnen. Som jag längtat, det är inte klokt.
Varför har hon inte gjort det tidigare då kanske du undrar? Jamen, det undrar jag också fastän det finns en förklaring. Det är ju på det viset att det finns rekommendationer som säger att bebisen ska vara sex månader innan man sätter den bakom en cykel. Jag och min sambo har tolkat rekommendationen olika och vi har varit oense å det grövsta kring tolkningen (vi kan bråka vi, blixtar och dunder, men vi gör det på ett konstruktivt vis) och jag fick ge mig på den här fronten och det var skitjobbigt.
Min tolkning: cykla när barnet är stabilt nog att sitta stadigt i babyhängmattan och kan ha hjälm på huvudet. (Lovis var stadig nog vid två månader)
Chefsmekanikerns tolkning: cykla först när barnet är sex månader.
Så – då har vi rett ut det. Jag är en sådan som bara köööööör och löser problem varteftersom och Jimmy är noggrann, strategisk, påläst och förberedd. Någonstans på mitten möts vi oftast och det gör oss till världens bästa. MEN – det var ju inte det jag skulle berätta.
Jag ville berätta för dig hur himla lycklig jag kände mig när jag äntligen cyklade iväg på cykelfröets första runda. Det var tungt, men inte alls så tungt som jag föreställt mig. Lite svajigt men inte alls så svajigt som på skidor. Jag fick gå ned på lilla klingan flera gånger och var tacksam för tvådelat och jag cyklade en kortis i solnedgången för att känna på det och det kändes så bra.
Lovis morrade lite i början men somnade snabbt gott i vagnen och vaknade inte ens när jag stannade och ropade “gopro take photo” till min lilla kamera som jag ställt i en snödriva på ett vackert ställe ganska nära hemma. Nästan lite magi det där – att man kan säga till en kamera vad den ska göra.
Vet du vad? Jag är så glad att äntligen vara igång med cykelvagnscykling. Den är grym den där vagnen, mamma visste vad hon gjorde när hon köpte den begagnad från en kompis åt oss – den är så mycket frihet, så galet mycket frihet. Springa, promenera överallt, åka skidor och cykla – jag älskar den.
Förresten. Jag har lagt fram alla kläder & prylar, från nappflaska, blöjor och klämmis till energibar, cykelbyxa och vattenflaska, som behövs för morgonens distanspass – för jag ska minsann ut och vara cykelmamma på förmiddagens långa sovstund. Det ser jag fram emot.
9 comments
Åh, så underbart härligt!! Ha en riktigt härlig tur idag! Kram Anna
Ja, det var verkligen härligt och det blev ett fint distanspass. KRAM
Alltså..antigen är helt fel tid i månaden och jag är känslig men jag blev alldeles rörd av din lilla film och bilder. Så mycket glädje i det där.
Sedan fnissade jag lite åt annorlunda distansförberedelser som att packa ned blöjor 🙂
Åh, men det var ju mycket känslor där, kanske för att jag själv har pms och är känslig så det bara tjongar om det. Halvvägs på distansen slog det mig att jag packat blöjor, mat och ombyte men glömt allt vad pump, slang och verktyg heter. TUR för mig att inget hände! 😀
Det där kommer att bli grymt bra benträning inför Cykelvasan! Shit va stark du kommer vara i Lundbäcksbackarna ??
Eller hur, kommer sprätta uppför dedär backarna lätt som en plätt på kolfiberpärlan utan vagn! Ser fram emot 🙂
Underbart!! Längtar så tills vägarna blir bara här uppe så ska jag också utbocka cykla med Ally där bak i vagnen!! Blev så pepp av din film! Härligt????
Det var verkligen underbart. Frihetskänslan av att kunna cykla istället för att springa och promenera med vagnen var oslagbar – hoppas ni får bara vägar snart så ni kan hoja. Här har vi fortfarande ett par decimeter i terrängen men många vägar har tinat fram.