Vi åkte hem till Öland i helgen. Ja, det är faktiskt så det känns när vi åker till gården, som att vi åker hem. Det är något med det där stället, kanske är det för det är Jimmys bästa plats på jorden, kanske är det att han känner sig som mest hemma där som gör att vi också gör det.
Gården på norra Öland är väl egentligen en galen grej. Jag är så in i bängen trött på att vi ska lägga vår tid och våra pengar på hus och renovering och ändå känns det rimligt att vi ska göra det här också. Men den här helgen var vi mest förkylda och orkade inte dra igång några projekt större än att konstatera att här har vi enormt stora projekt som kommer ta massor med tid och energi. Andra helger.
Vi satt nere vid sjöbon och spelade spel, vi promenerade till klangstenen (den som låter som metall när man slår mot den med en annan sten), vi satte upp en gunga i stora kastanjen och på söndagen när värmen kom gnuggade vi bort flugskiten från utemöblerna och åt kroppkakor från Ninnis utomhus och solen värmde. Sedan åkte vi hem till vårt hemmahemma fastän vi ville vara kvar.
