Jag hade absolut inte tagit mig ut i går om inte Anna hade satt sig i bilen och kört ut hit för att cykla. Så himla tacksamt det kan vara att ha en cykelkompis – och så fint att det ibland går att få ihop lite spontant och oplanerat.

Någon gång i början av passet pratade vi om vad vi vill ha ut av sensommaren och hösten. Massa härlig cykling och pass där man rullar hem nöjd i solnedgången stod på önskelistan.

Sedan snackade vi träning, testade varandras cyklar, jämförde framgafflar, pratade om allt från barn, livspussel och krånglande handleder till träningsupplägg, tävlingar, och att vara nöjd.

Vi rullade iväg i solsken, vädret växlade till regnigt sista timmen men så sprack det upp på väg hem och då gjorde vi ju exakt det som stod på önskelistan: vi rullade hemåt i solnedgång. Det blev guldtimme över landskapet den sista biten. Makalöst fint.