Jag känner mig så spänd på slutet av september och veckorna som vi har framför oss. Det är något med säsonger som har lindat mig runt lillfingret – jag älskar förändringarna, jag älskar att älska den säsong vi är mitt uppe i och jag tycker det är härligt att vi har våra säsonger med sina nyanser och skiftningar under året.
För någon vecka sedan körde jag Bauerleden ned till Vättern. Ljungen blommade och det är nästan något somrigt med tusentals ljusrosa små blommor som luktar sött. Samtidigt är det något förväntansfullt med dem, som om att de är de första i en rad med hösttecken att längta efter. Lite som när man ivrigt letar vårtecken, fast om hösten.
Ljungen ska blomma. Bladverk ska skifta färg, förhoppningsvis spraka en gnutta innan löven faller. Den första frosten ska sätta krisp på världen. Höstbaden ska göra att jag känner mig levande. Luften ska bli sådär klar, hög och ljuvlig att andas. Dimman ska ligga tät om morgonen och solnedgångarna komma tidigare. Höst. Vilken fantastisk grej ändå!
