Tegnértornet är en favoritutflykt. Idag lånade vi med oss en av Lovis kompisar, utrustade barnen med varsin pulka, laddade ryggsäcken med kexchoklad, apelsiner och en termos kokkorv och stack ut på tur.
Det är en kuperad promenad från parkeringen och tjejerna tyckte eventuellt inte att det var det allra roligaste att knata uppför branta backar i massor av snö. Men – de fick fika, de fick gå upp i tornet och de fick åka pulka nedför samma backar på hemvägen. Succé.


Vägen till tornet är kantad med texter från författare som Esaias Tegnér och Harry Martinsson.


Solen dalade redan när vi var på väg dit. Men ändå känns det verkligen ljusare alla redan, eller hur?


27 meter högt. 262 meter över havet. Byggt 1973. Ger mig alltid THE CREEPS när jag ska gå upp – men väl uppe är det galet värt.


Spiraltrappan. Man måste titta rakt fram och bara gå. Den låter, den rör sig lite, den är svinläskig – det är bara till att bestämma sig och inte lyssna på en panikartad inre röst som kommer med idéer i stil med “nu vänder vi, det är nog inte värt, det här tornet kommer nog att välta just precis nu fastän det stått stadigt i årtionden”!

Utsikt från små runda fönster på väg upp. Fint att sponsorerna sitter kvar.

Genom ruta i trädtoppshöjd. Tips för den höjdrädde: SKIT i att att titta ut på väg upp. Gör det på väg ned när det redan är försent att rädda sig från eventuell katastrof.

Lättnaden när man är uppe. Särskilt när två kaxiga åttaåringar som var uppe först skyfflade ned snö på en under hela tornbestigningen.


Vykort över omnejd.



Jag hade absolut min nya kamera med mig men det var för kallt om fingrarna för att experimentera. Körde autofokus och det blev ju kalas det med.

Viktigt att matcha tornet, mycket viktigt.



Han. ♥️

Eftermiddag och solen började dala. Det är absolut alltid en bra idé att se solnedgången härifårn men vi hann inte idag för Lovis kompis skulle levereras hem och dessutom var det riktigt kallt däruppe. Nio minus nere på backen – isande vind tjugosju meter upp.

Nejmen vintern. Älska!


Pulkorna for hemåt. Hjärtan var fulla av utsiktsbubbel och magarna fulla av korv och kexchoklad. Och på hemvägen blev det åka av – bra fart nedför alla backar!