Jag vill prata lite om energitid. Eller mycket, jag vill prata mycket om energitid. Ordet fick jag av Linda Hörnfeldt ganska nyligen och OJ vad jag kände att jag kan relatera till innebörden.
För att mina exekutiva funktioner ska fungera behövs energitid. Jag har lika mycket energi som vem som helst men en är oproportionerligt utpytsad och den är oförutsägbar. Dessutom drivs den av ett tydligt kul. Är det inte kul är det oerhört svårt att hitta energin.
Jag kan få en veckas arbete gjort på en dag. Och jag kan få en dags arbete utfört under en vecka. Och jag har svårt att styra det. Förstår du uppgivenheten, kämpet, känslan av hopplöshet när energin är förbrukad? Och lyckan, peppen, härligheten i livet när energin flödar? Det är svart och det är vitt. Det är av och det är på.
Som med mycket annat är en nyckel för att få det här att funka acceptans. Och ett uttryck för det skapar större möjlighet till acceptans och förståelse. Energitid gav mig det.
Jag har inte arbetstid på det sätt som förväntas av ett samhälle där bokstavshjärnor anses avvika. Jag har energitid. Så var det med det, nu vet jag. Och du. Och du kanske kan relatera? Eller så förstår du inte alls?
Andra nya ord jag har samlat på mig i år är:
