En fördel med att ha levt i över fyrtio år är att vissa saker verkligen hunnit utkristallisera sig. Jag har testat, gjort misstag, utvärderat och lärt mig genom att göra, på gott och på ont. Jag har tillexempel blivit väldigt på det klara med vad det är som INTE gör mig lycklig. Här är tre av dem:

Att vara smal

Jag var på riktigt som mest olycklig när jag var som smalast. Elna 55 kilo var en uppgiven och ledsen tjugonågonting, just vikten hade ingenting med lycka att göra. Och de gånger jag faller i viktfällan och försöker gå ned ett par kilo slutar det aldrig någonsin med att jag blir lyckligare. Inte ens snabbare. Viktfokus är fel fokus.

Att ha ett perfekt hem

Hur jag mår och min familj mår sitter inte utanpå väggarna. Det sitter inte i färgen på kuddarna. Det är inte avhängigt de senaste trenderna inom inredning. Det sänkte sig ett sorts lugn över vårt hem när Lovis fick eget rum men det berodde inte på hur någonting såg ut utan på funktionen det fyllde. Tak över huvudet är viktigt. Färgen på taket över huvudet sekundär. Platsen på tak över huvudet är också viktigt och där är vi oerhört priviligerade – det vi har runtomkring vårt hem gör oss lyckligare än de tapeter vi fått upp på väggarna.

Nya kläder och saker

Att köpa något nytt gör mig inte lycklig. Jag är samma inuti oavsett hur jag ser ut utanpå. Det som gör mig glad däremot – det är kläderna och prylarna jag haft länge och skapat minnen tillsammans med. Det jag kan vårda, laga och fortsätta skapa minnen med. Som mina kängor. Eller min Fjällräven datorryggsäck som varit mitt mobila kontor i över sex år och som blir vackrare ju mer den slits.

En gång, när jag inte hade levt i fyrtio år utan bara i tjugonågonting trodde jag att saker som skavde skulle lösa sig om jag blev smalare. Snyggare. Höll fasad. Var sminkad, fixad och söt. Icke då – lycka börjar i en helt annan ände än utseende och konsumtion. Åtminstone för mig.