Har varit ute på långpass i Kolmårdsskog tillsammans med ett gäng goa cyklister. Vi var ute nästan fem timmar men rulltiden slutade väl på 3,5 – förutom tre punkteringar fördelat på två cyklar (en på mig) drog jag av min kedja och ingen hade såklart ett extra kedjelås. Mitt låg hemma på köksbordet och gjorde ingen nytta alls.
Mycket stig blev det – och skitigt, blött och kul var det. Mot slutet tänkte man knappt på hur hala stenar, berhällar och rötter var – man vänjer sig fort vid att det bara är att köra och räkna med att det ska gå vägen. Det kändes riktigt kul idag, till och med när benen tog helt slut efter att ha sneddat upp i den lite mindre branta, men ändå rätt branta och långa delen, av Pernilla Wibergs hemmabacke Yxbacken mot slutet. Hade dessutom tagit med mig alldeles för lite att äta och dricka – jag som alltid brukar ha för mycket! Summa summarum, åtta cyklar, tre punkor, ett kedjebrott, ganska många vurpor på hala partier och nu: ett par riktigt trötta ben!
