Var ute och körde med Gustaf i dag. Klockaretorpet och Vrinneviskogen – populära MTB-stigar i natur som ligger i nära anslutning till Norrköping. Kom iväg lite sent och fick ta bilen in till stan så att vi skulle kunna vara ute länge och det var helt rätt beslut. För varje meter jag cyklar på min nya cykel – desto bättre blir det. Har lite problem med tyngdpunkten men jag tror det beror på att styrstammen som sitter på är för lång – en kortare väntar på mig i Huskvarna så det löser sig snart.

Det finns en backe som jag inte klarat av att cykla uppför tidigare. Kort och brant. I år har jag kommit halvvägs innan jag fått sätta ner en irriterande fot i backen och ge upp. Idag tog jag den! På första försöket satte jag liksom av gammal vana ned foten, undrade lite vad som hände och passade på att kika en extra gång på vilket vägval som verkade bäst därifrån. Jag vände och försökte igen och det liksom bara gick. Jag tog backen! Var tvungen att tjoa högt och göra lite segergest – det kändes så grymt roligt.

I övrigt blev det mycket gasa och sedan vänta in – det är ju tufft att vara stark och snabb. Hoppas känslan håller sig tills på söndag och Hallbyrundan!