Ett av de naturreservat jag avverkade en vacker okoberdag för ett par veckor sedan var Boerydsberget. Där hade jag inte varit tidigare – trodde jag. När jag väl hittat den lite undanskymda skylten som pekade ut var stigen började och tagit mig en bit upp längs med branten kände jag igen mig. Såklart har jag varit här med pappa som liten, det finns nog inte en undangömd pärla han inte visat oss barn vid något tillfälle då vi varit en aning mindre intresserade.
Jag gick den korta rundan upp och ned för berget, njöt av utsikt, lövskog, solsken och kontrasterna mellan blå himmel och höstens alla färger. Här är det brant och korta barnsben får klättra men jag tror att Lovis skulle älska det är stället. Spännande och lagom långt. Sätter upp det på vår utflyktslista omedelbart.
