Det är en väldigt stor, viktig och speciell dag idag. Det är dagen då Lovis lärde sig cykla sin Frogbike 40 med pedaler.
“Jag kan cykla med trampor nu mamma. Pappa ska hjälpa mig. Jag kan det då”
Hon hade bestämt sig. Det tog henne fem månader från att hon fick cykeln till att hon bestämde sig för att kunna och idag vågade hon låta oss släppa sadeln. Balansen har funnits där länge tack vare alla timmar på springcykeln men mentalt har hon inte varit där.
Jimmy släppte sadeln och hon cyklade. Först försiktigt och lite spänt. Sedan mer och mer avslappnat, snabbare och snabbare, fram och tillbaka på vår väg. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Igen och igen.
“Se upp i backen annars får du tusen hål i nacken mamma”
Hon log med hela ansiktet, styrde med tungan och cyklade i flera timmar. Så stort för henne, så stort för oss. Ikväll är vi extra malliga och stolta över vår fina dotter.
Som en liten bonus kom våra Covid 19-test-svar tillbaka negativa. Vi är bara dyngförkylda och lyckliga över en cyklande dotter.
