En sak som är så himla härligt när man lever ett cykligt liv är att det alltid finns den där lilla guldkanten i tillvaron att gå längta till. Ett hårt och utmanande träningspass, en stigfinnarrunda eller en gofikatur – varje gång man plockar ut cykeln blir det på något vis ett litet äventyr. Att längta till och se fram emot ger mig cykelpepp och det är förstås dags för ett nytt #cykelpepp2016-temainlägg tillsammans med mina stora inspirationskällor Sara och Helena.
Ibland längtar jag specifikt efter en viss runda. Och ibland lite mer efter en känsla. Sommarvind mot bara ben, ett intressant samtal i klungan på landsvägen, den där speciella doften av vårskog i april. Att ladda allt man har genom ett lerigt parti och känna hur det stänker. Att skratta med varandra och åt sig själv när man dräller omkull i mossan eller flyger över styret men klarar sig undan med ett blåmärke. Att känna den där sprittande glada och inspirerande känslan när en cykelkompis är stark och kör bra eller vågar utmana sig lite extra.
När jag tänker efter finns det tre rundor jag längtar lite extra efter just nu:
1.Teknikträningsrundor på MTB
Sådana där tillfällen när man har ett gäng vänner med sig ut i skogen och hjälps åt att flytta fram gränserna för vad man kan göra på sin hoj. Problemlösa och våga, peppa och bli peppad. Prova om man kan cykla uppför något man brukar cykla nedför eller tvärtom. Ramla lite, skratta mycket, lära av varandra och hojta lyckligt när någon vågar köra drop eller hopp eller stenkista eller tar sig över något trassligt. Och kanske passa på att ta en bild eller en film när det sitter. Som det här passet på Huskvarnaberget förra våren tillexempel. Jag är ingen teknisk talang utan teknik är färskvara för mig och måste nötas hela tiden, annars backar jag och blir feg så det är ju för väl att jag längtar extra mycket efter det nu för det är dags att kicka igång teknikträningen inför säsongens alla äventyr.
Okej, det kittlade läskigt i magen första gången man skulle nedför den här stenen på SM-banan men när det satt och nötts in var det bara skoj att rulla nedför.
2. Träningstävlingar
Ofta blir en träningstävling en hel runda i sig. Först transportcyklingen dit om det är i närheten eller ett socialt uppvärmingsvarv på en MTB-bana följt av ett kul race och som man ofta gör – en avslutning med lite nedvarvning och eftersnack för att trampa ur mjölksyran ur benen, eller transportcyklingen hemåt. Träningstävlingar är bland det roligaste, blir fortfarande glad inombords när jag tänker på finalen i Ränneborgscupen förra sommaren. Och på Ölmstad MTB, en lokal träningstävling för välgörenhet. Prestigelöst och kul och just precis så jobbigt som man känner för att göra det.
3. Stigfinnarrundor hemomkring
Jag har ju redan börjat upptäcka stigarna i våra nya hemmakrokar. Vi flyttade ju i höstas, och jag har ganska god lokalkännedom eftersom jag har vuxit upp i närheten och det är riktigt spännande att sätta ihop rundor. Jag har gott om idéer på hur jag ska sätta ihop bra XC-rundor, både långa och korta, enkla för att köra skiten ur sig utan att tänka och svåra för att hela tiden hålla igång tekniken. Den där Happy Friday-rundan Fia och jag körde i höstas längtar jag ihjäl mig efter att köra fler gånger, gärna med sällskap. Och såklart, flera repriser på turen Markus och jag gjorde till Gränna där vi käkade lunch innan vi fortsatte, och så den episkt magiska nyårsturen fast med barmark förstås.
Såhär om våren längtar jag verkligen mest efter utmaningen på cykel. Vinterträning är långa och lugna och kalla rundor, ofta vackra och härliga på sitt vis – men när våren börja komma, då vill jag ta ut en hoj och ta ut mig till max och cykla så fort jag kan, fikacykling är jag inte det minsta sugen på. Det kommer till sommaren, då kommer jag att längta efter att cykla till Gränna, ta färjan till Visingsö och fika efter en sväng längs med vägarna där. Då kommer jag att längta efter en glass i Lekerydskiosken och ett stopp för att sola och glassa på Piren i Jönköping på väg hem från Hallbys teknikbana på andra sidan stan.
Om våren vill jag ladda gärnet uppför backen vid gårdsrosteriet utan, men till sommaren lovar jag att jag vill köra lugna och soliga varv i Jönköpings Toscana och stanna hos Ingo och få en kopp nyrostat. Jag måste bara leka av mig med det jag längtar mest efter först!
Vilka rundor längtar du efter? Du kan läsa om rundor Sara längtar till här och rundor Helena längtar till här – hur pepp blir man inte!?!