13 + 3: Sprattel och hjärtslag – ni får säga grattis nu! <3

Ultraljud vecka 14

Vet ni vad, nu får ni säga grattis om ni vill. Vi har gått över den där gränsen när risken för missfall sjunker och idag har vi fått titta på en liten minimänniska som sprattlade som bara den inuti min mage. Och varje gång jag skrattade åt hur den vevade runt därinne i magen gjorde den som en kullerbytta därinne innan den fortsatte att sprattla omkring. Det var nog det coolaste jag någonsin sett och den mäktigaste upplevelse jag hittills delat med en annan människa.

Jag har tittat på bilden vi fick med oss säkert tusen gånger redan och jag blir alldeles lyckligt pirrig av att se den, som jag längtar tills september nu, det är inte klokt.

Och nu törs vi äntligen, äntligen, äntligen säga det på riktigt – om allt går vägen blir vi föräldrar i september.  TACK för att ni har hållt tummarna och delat med er av erfarenheter och tankar och pepp genom den första etappen, det har känts så himla fint.

 

 

 

16
36 comments
  1. Det där är så häftigt. Att få se det lilla livet som rör på sig. Men det är bara en? Gissa om vi blev förvånade när ultraljudet avslöjade att det var två frön i magen på frun.

    1. Det kan jag tänka mig att ni blev! Vi har skojat lite om att det vore kul om det blev två samtidigt men läkaren var redan på ultraljudet i vecka åtta ganska säker på att det bara var en och det stämde ju!

  2. Jag råkade skriva Grattis första gången du gick ut med detta, men nu säger jag det lite högre: GRATTIS!!! Ja, ultraljudet är nog en av de häftigaste upplevelserna, så overklig men ändå verklig på samma gång.

    1. Du hade nog på känn att det skulle gå vägen tror jag och säger tack 😀
      Och ja – det var verkligen häftigt, är liksom väldigt glad att vi har den tekniken för jag tyckte det gjorde att det kändes verkligt på ett himla fint sätt. Och overkligt, lite science fiction att det växer en minimänniska inuti!

  3. Visst är det häftigt?! Men att förstå att minimänniskan på kortet finns inuti ens kropp, det går knappt… jag håller tummarna! Lycka till!

    1. Superhäftigt och plötsligt verkligt men ändå lite science fiction, att det lever och växer inuti. Liv alltså, så himla häftigt det är! TACK <3

    1. Tack vännen! Ja, det är verkligen häftigt, det är liksom både verkligt och overkligt, men så himla fiffigt att vi har tekniken att titta lite på den där inne så att man liksom fattar att det är på riktigt. Barnmorskan sa att sprattlet och vändningarna den håller på med i magen är att den tränar sig, tycker det låter lovande 😉

Kommentera gärna, då blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

You May Also Like