I morgon kväll far jag till Äspered, jag ska föreläsa där och det ska bli så kul – men såhär kvällen innan en föreläsningsdag är det alltid samma tankar som far igenom huvudet gång på gång. Typ såhär:

VAD ska jag ha på mig?
Hoppas ingen kommer!
TÄNK OM INGEN KOMMER???
Tänk om det bara kommer två?
TÄNK OM DET KOMMER HUNDRATVÅ? Får jag gömma mig då?
Hoppas det blir snöstorm så jag inte kommer fram.
HERREGUD; TÄNK OM DET BLIR SNÖSTORM SÅ JAG INTE KOMMER FRAM?
Tänk om jag glömmer bort vad jag ska säga?
Vill folk verkligen lyssna på mig? Jag har väl inget att säga?
Åh, får jag bara prata en timme, hur ska jag hinna allt på en timme?
Tänk om ingen kommer.
TÄNK OM INGEN KOMMER?
Är det töntigt att ha en tischa med eget tryck?
Ska jag verkligen vara sådär personlig?
NÄE. Den här storyn orkar jag inte längre.
ÅHE. Det här måste jag ju berätta om.
Tänk om jag kör till fel adress och blir försenad?
Får jag lägga in en random bild på mitt barn pga söt?
Tänk om de inte tycker jag är bra?
Tänk om ingen kommer?
Jag ska aldrig mer föreläsa.
Det här ska bli så kul, hoppas jag får komma tillbaka.
Fast tänk, tänk om ingen kommer!?!
Tänk om ingen ställer några frågor?

Ja – sådär håller det på. Skulle vilja sätta hjärnan min på snooze. Det kommer att komma folk. De kommer att tycka det är en bra grej att lyssna på mig. De kommer att fråga saker. Jag kommer att göra mitt bästa, jag kommer inte att fastna i snöstorm och om jag kommer av mig har jag ju fusklappar. Pjuh – nu lugnar vi ned oss. Äspered i morgon, det blir kul!