En kan få punktering. Och en kan få kaospunkapunktering. Skillnaden är rejäl.

Om en får en alldeles vanlig punktering är det ingen fara på taket. Det är bara att stanna till, ta loss hjulet, kränga av en däcksida, ta bort punkig slang, blåsa upp ny och opunkig slang, pilla in ny slang i däcket, kränga tillbaka däcket, pumpa och fortsätta cykla. Lätt som en bit kaka.

Jag jobbar ju förstås mer med kaospunkapunktering och det var just det som hände idag och då ramlar en liksom ner från taket. Nota bene att jag allt som oftast är en sådan där drygis som tycker att om en inte kan fixa sin egen punka har man ett och annat att lära (som jag visserligen gärna lär ut) och om man inte har med sig grejer som funkar att fixa allt från punka till kedjebrott är man en tönt som ska stanna hemma och köra trainer men man kan ändå få låna grejer av mig för jag har alltid pinaler med mig. Ehahahaha. Eat my fucking words etc – för jag kunde minsann inte alls fixa det som fixas skulle idag. Nu ska du få höra på kaospunka minsann.

Jo, två timmar in i mitt distanspass, precis när jag vinkat hejdå till grabbarna Höglund som cyklade om mig på sitt distanspass (och som jag var väldigt sugen på att försöka hänga på ett tag pga saknade sällskap men bestämde mig för att hålla mig till min lugna plan och köra vidare själv) började jag fundera på om jag plötsligt gått upp 25 kilo i vikt eller om det möjligtvis börjat pysa ut en gnutta luft ur bakdäcket. Förstås kom den vobblade känslan av det senare – en pyspunka bak minsann.

Solen sken och platsen var vacker och jag hade en extra bar med mig så jag tänkte att det här blir den första distanspunkan på länge och den kunde minsann inte inträffa mer lägligt. Temperatur runt nollan och vårkänsla i luften och jag var torr och ganska varm. Pjuh.

Hjul av. Pump fram. GoPro fram. Däck avkrängt. Punkad slang ut. Ny slang fram. ERROR. Får inte i någon luft i slangen. Det slår mig att Lovis lekte med pumpen häromdagen och att hon skruvade isär den. Jag drar ut den hela vägen och den går naturligtvis i två delar. Jag skruvar ihop den igen men det händer INGENTING förutom att jag börjar frysa litegrann. Och börjar fundera på lösningar. Kikar lite upp mot gården ett stenkast bort. En bil rullar just ut från gårdsplanen och jag tänker att det var väl själva fan att de åker hemifrån just som jag tänkte gå och fråga om de hade en pump.

Men vet du vad? Bilen svänger av åt mitt håll och stannar just där jag står. En man vevar ned rutan och undrar hur det går och jag skrattar lite och förklarar snabbt. Men du, säger han, jag har pump i ladugården, hoppa in i bilen. Och jag hoppar in i bilen tillsammans med mitt bakhjul och vi rullar upp mot gården.

Inne i ladan drar han igång en kompressor och hans hund börjar skälla hejvilt på den, hon gillar den tydligen inte och skäller sig alltid tokig på den när den är igång. Det visar sig att det inte finns något munstycke som passar racerventil och jag försöker med min lilla röst överrösta kompressorn och förklara hur det funkar med racerventiler. Mannen mekar ihop ett munstycke av min trasiga cykelpump och det känns som att det ska lösa sig när vi får in luft i slangen – men hejkomochhjälp för då visar det sig att min reservslang minsann är lika kaputt som den jag just tog ut ur däcket. Punkpunk.

Hunden skäller, kompressorn dånar, jag försöker vara trevlig fastän jag fryser och förbannar mig själv för att jag dragit iväg med en skitslang och en skitpump och jag är några mil hemifrån och har inte alls lust att ringa Jimmy och be honom hämta mig så långt bort. Fan.

Dock visade det ju sig vara så förpillat bra att mannen som försökte hjälpa mig hade ett cykelställ i bagaget och dessutom skulle ungefär åt mitt håll och erbjöd mig skjuts. Tacksamheten. Vi lastade hojen på dragkroken och jag fick skjuts till en bensinstation några kilometer hemifrån och där kom chefsmekanikern och hämtade mig. Väl hemma skruvade han ett extra varv på cykelpumpen och konstaterade att den visst fungerade men det hade ju inte hjälpt en trasig slang.