Den vackraste platsen på Bauerleden är just den här, jag stannade lite extra här i fredags för jag tänkte att jag bara måste ta lite bilder för att visa er den.
Strax innan stigen liksom dyker genom en ravin ned mot Vättern, där står en bänk och just den här platsen har alltid varit speciell för mig. Här känner jag mig lugn. Hemma. Som att min rastlösa själ blir lugn av allt det här vackra, som att tankarna stillar sig när jag ger mig tid att stanna upp en stund framför den här mäktiga utsikten. Tallarna ramar in östra vätterbranten, Vättern, Visingsö och fastlandet på andra sidan och jag tänker alltid på en dikt av Goethe som jag tycker om för att den låter så vackert, fast jag inte kan tyska alls.
Über allen gipfeln, ist ruh. Öfver jord och himmel, tystnad rår. Så vackert. 
