En sak som känns lite extra lyxigt är att få tid att snacka klart med sina vänner. Det är eventuellt en cyklistgrej – vi håller ofta igång någon sorts konversation bestående av halva meningar, långa pauser och ett gäng “vaaaa?” eller “förlåt, nu hörde jag bara att du pratade, inte vad du sa”. Det är också vanligt med – “jamen just det, det sa du förra veckan men sedan hann vi inte prata mer om det”.

Anledningen är enkel. Det roteras i klungan, avstånden på stigen blir ibland stora och det kommer något som kräver fullt fokus ett slag. Att ha femtioelva olika konversationer igång under ett cykelpass är normalt.

Men. Att få snacka klart. Att få tid att bara sitta och prata och dessutom äta massa gott – vilken lyx. Just det gjorde vi idag. Jenny, Marie, Elin och jag lämnade cyklarna hemma och åt julbrunch på Lustfyllt i Habo utanför Jönköping. Så. Himla. Mysigt.

Är också så himla glad att har sådana här vänner, de är tokigt fina och snacket är sådär härligt ärligt och öppet.

Glutenfri tallrik till mig. Jatack, det går bra att ge mig en sådan här till frukost varje dag. Bra, då säger vi så.

Äta. Mycket. Mat. Älskar att äta mycket mat!

Lustfyllt känns som en korsning mellan kyrka, lada och restaurang.

Uddaporslin till kaffit. Fint!

En kik på övervåningen innan vi åkte hem efter över två timmars brunchande.

Tomten hade någon sorts matkoma.

Tögrader utomhus. Det mesta av snön regnade bort idag, det kändes lite deppigt faktisk. Men – det kommer kyla igen till jullovet – pepp på det.

Man måste spana på Vättern. Det är något med Vättern – människor dras till sjön.

Murrig version av Vättern. Badet fick vänta tills senare – jag badade på kvällen i isvak i en mindre sjö. Kände mig sådär härligt påfylld med energi efter den här brunchen – och hoppas det snart blir tillfälle att tajma cykelpass ihop.