Idag har varit en vardagens vardagsvardagsdag. Alltså en sådan där riktigt trött och opepp vardag. Kände mig deprimerande och ofungerande trött när jag släpade mig upp rörmokartidigt i morse. Lovis var inte sugen på att släppa mig vid lämningen och sedan fortsatte dagen att släpa sig fram. Tills Jimmy ringde och berättade att de ringt från förskolan och sagt att Lovis hade feber.
Eftersom båda barnstolarna satt i bilen Jimmy hade till jobbet blev det även sjukhämtning med lådcykel. Klädde på Lovis ordentligt och tog omvägen över lanthandeln hem. Hon fick en glass och förvandlades från trött och mosig till pigg och vanlig i ett nafs. Ingen feber när vi kom hem och full fart som att inget hänt. Man gillar ju snabbt övergående feber ändå!
Lagade mat, köttsoppa med lokalt producerade råvaror nästan hela vägen och extra protein från Flättinges sötlupinbönor som finns att köpa på vår lanthandel. Tokgillar!
Tog med mig Lovis ut i garaget efter maten för att köra intervaller på Zwift. Hon fick lite padda och pepparkaka, tyckte det var kul att heja på och undrade varför jag inte körde fortare med gubben. Benen var brutalt slitna och jag kastade in handduken efter två intervaller. Inte ens socker- & koffeinchock hjälpte .Ibland är det bättre att låta det vara.
