Vilken helg det blev. Den fick en känslosam inledning – i torsdags hade jag förkylningskänningar och jag fick ta det säkra före det osäkra och boka av alla helgens cykelkunder. Hade många bokningar men folk skulle åka långt – kunderna kom från långt bort i andra delen av Småland till Skövde och Östergötland. I samråd med kunder valde vi att safea och alla utom en bokade om till senare tillfälle. Jag vaknade symtomfri och frisk som en pigg mört på lördagsmorgonen – det är väl en på miljonen att en förkylning inte bryter ut. Typiskt men jag lägger inte energi på att gräma mig över det.
Så – en fullsmockad jobbhelg blev på äkta pandemivis en ledig helg. Lovis och jag for till Systrarna Wennborgs lilla bod, vi planterade om tomater och fixade lite med landen. Jimmy och svärfar jobbade med huset och fick ordning på flera stora grejer som gjorde att min renoveringspepp kom tillbaka. När snickarglädjen tar form hittade jag mitt hus-varför igen.
På lördagseftermiddagen fick vi spontant besök och i några timmar kändes livet nästan som innan corona. Vi käkade middag med en god vän och barne stojade omkring tills det var flera timmar efter läggdags.
Om söndagen körde vi en halvdag renovering och sedan tog vi paus för äventyr. Vi lånade pappas kanadensare och tog oss en tur på en liten sjö alldeles i närheten. Jag hade önskat mig ett familjeäventyr i morsdagspresent och jag fick det bästa tänkbara.
