Jag har vilat idag och det kändes så oförskämt skönt att verkligen behöva en vilodag.
Visst – det var rastlösa ben som ville cykla mer och mer och långt och längre och tungt och tyngre och kanske ännu fortare uppför men jag känner min kropp och jag har lärt mig det allra svåraste med att träna. Vila. Det är en del av träningen. Det är absolut nödvändigt att låta kroppen återhämta sig. Det är absolut skitsvårt att lära sig och emellanåt absolut jättetråkigt men idag kändes det som världens bästa träningsgrej.
Lagom slitna ben efter gårdagens distans och massor av ro att pyssla hemma. Påskpynt, våfflor, soliga barnvagnspromenader med Jimmy och Lovis och härligt hemmahäng. Lovismorfar kom förbi och åt mat och i trädgården tinar gräsmattan äntligen fram. Vår och vilodag. Inte illa.
