Om man vill ha maximal cykellycka med massor av mjölksyrapåslag och adrenalin och utmaning, då ska man träna MTB på kort och teknisk varvbana. Vi delade upp oss lite på lördagseftermiddagen i helgen och jag fick försöka hänga av och sedan jaga starka Marie i skogen. Det var så jäkla kul. Och så jäkla jobbigt. Och så himla gött efteråt. Hela kroppen jobbar och tävlingshjärnan får en liten kick och man utmanar sig själv lite extra när man ligger och kör för QOM och fosterland.
Jag fick den stora äran att försöka hänga av och sedan hänga på Marie. Jag gillar att bli jagad och körde riktigt bra i starten men kroknade förstås inte helt oväntat efter halva varvet och blev omkörd och fick jaga. Det gjorde inget att jag blev avhängd – tvärtom blev jag så in i bängen överraskad över hur bra jag kör ändå.
Det märks att det saknas styrketräning och långpass men tekniken finns kvar och flåset kommer – får jag vara frisk, träna på och tävla lite så kommer formen att komma tillbaka med besked.
Förresten, tävlingslik träning på det här viset är ganska enkelt. Dra med några mjölksyrasugna vänner ut i skogen, leta på en liten varvbana, den kan vara allt från en till fem minuter lång, det är ganska lagom – och så köööör ni. Ett lugnt mastervarv och sedan fuhuhuhuuuull blås. Kanske ett varv i taget. Eller tre varv på raken. Det är inte så noga – men det är väldigt kul.
