April. Äntligen april. Det kan kännas svårt att tro men våren är faktiskt här. Snön tinar bort och fram kikar snödroppar och krokus och om några veckor cyklar vi vitsippskantade och honungsdoftande stigar. I år ser jag fram emot vårcyklingen mer än någonsin – inte för att jag är sådär perfekt tränad och redo att sprätta som jag förstås skulle vilja vara – utan för att jag var gravid förra våren och det var så in i bängen tråkigt, flåsigt och omständigt. I år ska jag fräsa fram på stigarna så fort jag orkar utan att behöva oroa mig för hur magen mår.
I april vill jag köra ihop mig med årets hoj på slingrande stigar på Vistabanan och på Grännaberget. I april ser jag fram emot att dra till IKHP:s banor och kolla av hur tekniken är efter ett års uppehåll från svår körning. Det kommer att finnas mycket att nöta på, teknik är färskvara för mig, jag måste köra hela tiden annars tappar jag.
I april kanske det blir tävlingspremiär. Det blir träningsläger på Ekerum Resort på Öland med tjejerna och det blir definitivt massor av pass med supervagnen. Och en hel del pass utan den. Jag funderar på att springa ett lopp också – inte alls så värst bra för cykelbenen att springa lopp men nu när jag för en gångs skull kan springa utan skador som spökar skulle det vara roligt. Ett varv runt Landsjön kanske det blir.
April är full av förväntan. Det spritter av vårkänslor och jag ser fram emot cykling i alla väder. Barmark med fjolårsgräset prasslande mot hjulen, regn, snö, torra stigar och riktigt geggiga stigar. Varmt och kallt om vartannat – i april får man all sorts cykling i alla sorters väder, det ska bli riktigt fint det.
