Hur mår du? På riktigt nu. Inte sådär – ”jotack, bara bra, tack, själv” som de flesta av oss svarar på den frågan när vi faktiskt mår raka motsatsen till jotack bara bra. Jag mår inte alls jotack bara bra tack just nu. Jag får jobba stenhårt för att hålla mig över ytan eftersom det allra viktigaste för att jag ska fungera är det jag får kompromissa allra mest med just nu. Om jag inte får sova tillräckligt och träna mycket blir jag deppig. Jag glider sakta ned i en stor ledsenhet fastän jag har precis allt jag vill ha och önskar mig. Särskilt är det brist på sömn som drar ned mig – jag har inga depåer att ta av, ingen reservkraft att plocka fram.

Och så ställer jag till det ännu mer för mig själv när jag mår som sämst genom att inte svara på meddelanden, mejl, kommentarer och telefonsamtal och vara missunsam mot mig själv med det jag behöver allra mest, som om att jag försöker straffa mig själv för att jag inte mår bra hela tiden. För jävla dumt av mig att göra så.

För mig vänder det ofta fort. Strax innan helgen var jag på botten. Botten. Sådär så man inte känner någonting, varken lycka eller ledsenhet. Jimmy drog upp mig såpass att jag kunde kravla mig upp sista biten själv, hjälpte mig att andas, vi tog fram en plan för att lösa det mest akuta på samtliga plan och bara två dagar senare kände jag ett lyckligt pirr igen. Jag undrar ibland hur det är att vara lite lagom – att inte alltid vara antingen på botten eller toppen.

För några dagar sedan ville jag knappt finnas till längre, så outhärdlig var tröttheten. Idag har jag med ett lyckligt bubbel i magen visat min bebis vitsippor och tusenskönor, fått sol i ansiktet och tack vare Jimmy och familj som supportat så jag kunnat ladda med några powernaps och sovmorgnar fått känna mig som jag igen.

Ibland undrar någon hur jag kan vara en sådan supermamma. Jag springer och cyklar och fixar och är utomhus med mitt barn. Tja, jag är ingen supermamma – men jag har ett supercrew till familj som hjälper mig när jag inte räcker till och jag har ett gäng verktyg att ta till när kriser och dippar kommer. Det gör dem inte mindre jobbiga men jag vet att det går över, jag vet att det fixar sig. Jag vet att det bara är en tidsfråga tills ”jotack, bara bra” faktiskt kan vara ett ärligt svar igen. Ibland lite kortare tid, ibland lite längre – men det går alltid över, allting blir alltid bra igen.