Vi har en ny Scott i familjen. Jimmy har klurat på ny hoj ett bra tag och nu äntligen står det en ny kolfiberpärla i garaget – är så glad att han bestämde sig för nytt för han är värd både grymmematerial och den där härliga nycykelkicken. Det blev en begagnad – såhär års är det ju bra att börja spana begagnat – lite halvspontant köpte han vännen Sams Scott Spark RC 700 Pro häromdagen och nu har han börjat banta den på vikt. Awesome!
Är man chefsmekaniker så är man – och då köper man inte bara en ny hoj, man lägger några timmar på att bygga om och väga delar och fixa och greja så att man lättar hojen så många gram som möjligt – men på småländskt vis förstås: så lätt och prisvärt som det bara går. Bra nav från 26″-hoj ska byggas om med fälgar från ett par 27,5″-hjul, det blir kolfiberstyre och det blir lättare sadel, sadelstolpe och styrstam, andra styrlager och lite allt möjligt fix och trix. Det kommer att bli en grym hoj när han är klar.
Jag har mått ganska kasst några dagar men vi har flyttat in en bekväm stol i vårt superstökiga cykelgarage så jag sitter där och är tjock och bakar bebis och håller den blivande pappan sällskap och tänker att det inte gör något att det är stökigt och att mitt planerade garagepiffningsprojekt inte blev av. Skit samma att skåpsluckorna är fula, det får bli ett projekt att ta tag i någon annan gång.
Jag gillar vårt cykelgarage – även när det är stökigt. Och allt är inte kolfiber därinne, vi har en fin retrohörna med Jimmys Novolette-moped och ett gäng gamla cyklar. Min gammelmorfars och gammelmormors gamla trallor är senaste tillskottet som står och väntar på omtanke och service. Utanför går korna och betar och snart hoppas jag att det ligger en sovande bebis i vagnen medans jag sitter på trainern och jobbar mig tillbaka till efterlängtad form.
