Hepp. Nu har vi gått över tiden. Med en endaste dag än så länge men ändå – nu känns det liksom lite surrealistiskt. Kommer det verkligen komma en bebis eller är det här hittepå? Är det så att det är en människa i min mage eller är det bara en 20-kilos sushibit gjord på levande lax som är fångad därinne? Alltså, vi sushimerar graviditeten för att kolla av om det eventuellt kan vara så.

I och för sig började det inte med sushi – det kickade igång med citrusfrukter. En inkörsport liksom. I vecka 13 hängde jag fortfarande på gymmet och tyckte det var underhållande att magen putade. Eh? 

Sedan blev det en stor portion miso-soppa och en liten sushi med extra wasabi. Blev lite svullen, magrutorna försvann. Tyckte jag var magtjockast i universum och bloggade en högst matnyttig guide om hur en kan löpträna kissenödiga intervaller i andra trimestern. Hade innan dess skrivit om att jag inte fattar grejen och att det var prutt och inte bebis och folk hade blivit lite arga sådär som folk blir och det kändes ledsamt, fastän andra folk tyckte det var bra att jag var ärlig. 

Sen (eller om det var innan löpningen, det är oklart pga att det är inte så noga med kronologin när en äter sushi) åt jag en åttabitars sushi och skaffade sushihängslebyxor och var heeeeelt fascinerad av hur magrutorna var borta. Och tyckte jag var tjock. DET skrattar vi åt nu en stund tycker jag: MOAHAHAHAHA. Självbild åt helskotta, jag är ju SKETASMAL.

Åtta bitar sushi till men det gick ganska bra att hojelimoja stig ändå. Tror jag saknade magstödet och (håll i er) tyckte att jag var j-ä-t-t-e-t-j-o-c-k. Hehehe.

I vecka 20 firade jag halvvägs med minst tjugo bitar sushi och en gymboll men det märktes inte jättemycket när en kollar såhär i efterhand. Jag trodde fortfarande att gravidträningsglow skulle infinna sig, gjorde några övningar från preggoträningsboken då och då och var lyckligt ovetandes om förfallet som komma skulle. Hejdå vadmuskler och starkar armar!

Vecka 22. Fångade sushi-lax vid Vättern och tyckte att jag var tjock. Ser vi ett mönster här? Vaddå tjock? Note to self: lär dotter rimlig självbild. Längtade efter andra september – lyckligt ovetandes om att INGET skulle hända då. 

14 bitar sushi morgon, middag och kväll samt extra miso – körde stigfinnarpass med cykelfröpappan och använde nya shorts för förstsista gången. 

Hade lite träningsflow och satsade stenhårt på att cykla trainer lika många minuter om dagen som antalet ätna bitar sushi. Antagligen 16 bitar plus miso, alltså 25 minuter plus fem minuters fippel med mobilen.

I vecka 25 började det faktiskt for real bli lite lurigt att få på sig kläder och jag hade någon utläggning om fart efter liten kamrat. Sket i sushin och drog på dopkalas och åt tolv bitar tårta och kaffi och kisade mot solen. Saknade min vanliga kropp och var fortfarande lyckligt ovetande om hur satans jobbigt det skulle bli i sushivecka 40.

Sushikulan i cykelkläder i vecka 25. Jämfört med magrutejaget började jag ju faktiskt bli liiiiiite tjock nu. 

Trettio bitar sushi i vecka 30. Gravidglowet var fullständigt och jag fick både kissa ned mig och kräkas – ooooh, så härligt det var. 

Cyklade runt en sjö i vecka 32. Började tröttna på sushi och stoppade en halv vattenmelon innanför cykeltröjan.

Vecka 33. Stoppade även den andra halvan av vattenmelonen innanför tröjan. 

Vecka 35. Semester på vår älskade ö. Cyklade massor av elcykel och lite mtb men det var typ fem mil till närmsta sushiställe så jag åt femtioelva kroppkakor istället.

Vecka 37. Konstaterade att 37 veckor på sushidiet eliminerat samtliga magrutor mycket framgångsrikt och tog en bild utan funktionskläder.

Vecka 38. Sushi. Vattenmelon. Smågodis. Hembakta kakor. Mer sushi. All in på allt – älsklingströja går inte att stänga längre. Vi trodde vattnet gick när jag klampade fort som fasen nedför en trappa. Det var inte vattnet men precis som det mesta annat jobbigt kroppen har för sig under graviditet – heeeeelt normalt.

Vecka 40. Åt nog inte sushi en enda gång faktiskt men det var liksom lite sent påtänkt att hålla igen. 

Beräknat födelsedatum – dagen då inget hände. Det är nog ingen bebis. Det är en 20-kilos ngiri-bit gjord på levande lax som bökar omkring i magen. Snart kommer det att börja poppa makirullar ur öronen på mig – men bebis, nope – det känns kört. Och det som ser ut som en utpoppad navel – det är en rejäl klick wasabi som jag gömt under tröjan. Ba’ så ni vet.

Vad tror ni? Sushi eller bebis? Jag tror sushi, definivt sushi. Dock utan en enda skamräka – ni vet väl att man ska be att få slippa dedär jäkla räkorna? Du som inte vet – klicka här. Och om det inte bet, klicka här. Det är en order.