De som varit med brukar säga att en förlossning är som att springa ett maraton. Nu har jag ju aldrig sprungit en mara men jag har ju cyklat fort runt Vättern och det kanske är ungefär samma grej. Hursomhelst – förlossningen var som att cykla sju gånger runt Vättern och bli överkörd av en bandvagn varje varvning och allt efteråt känns som ett vanligt varv runt Vättern. Gå en kilometer, få en halvtimmes besök, fixa mat – minsta grej tar så tokigt mycket energi. Men – det är värt det, så himla värt det. Känslorna stormar, hjärnan är trött och barnet är ljuvligt.