Vi har snackat länge om att åka till Café Kleven utanför Gränna – vi hade fått tips om att där skulle finnas en fin utsiktsplats och i måndags blev det av. Jag ville egentligen åka till havet. Känna doften av tång och få sand mellan tårna och bada i salta stänk på västkusten – men Jimmy var väl sådär sugen på att åka sexton mil enkel resa för att bada och föreslog en enklare hemesterutflykt med efterföljande Vätterdopp istället. Såhär i efterhand kan jag ju säga att jag inte ångrar det – vi fick en himla fin dag med massa småutflykter och oväntade hödjpunkter, Kleven var bara en av dem.

När vi svängde uppför backen mot Klevens gård förväntade vi oss just inget mer än en utsiktsplats, kanske att där skulle finnas någon parkering också, eventuellt någonstans att sitta och titta, men inget mer. Ju längre vi kom uppför backen desto mer tappade vi hakan. Här fanns ju fik. Loge där det såg ut att vara dans och fest emellanåt. Olika parkeringsplatser för hästar, skärmflygare och för vanliga besökare. Fina blomsterplanteringar och massor av fint i ordningställda bord och bänkar att ta en fika vid. Just den här dagen var caféet stängt men det satt folk och hade picknick vid nästan varenda bänk.

Vi parkerade Volvon och klev ut på parkeringsplatsen och konstaterade att det var en rackarns fin utsikt minsann, det var ju värt en utflykt. Och så fick vi syn på vandringsledsmarkörer som gick över ett gärde och tänkte att vi skulle gå en liten bit för att se om man såg lite mer av Vättern en bit bort.

Det visade sig att den där vandringsleden var en riktigt fin led, bara ett par kilometer lång men så vacker. Vi gick genom betesmark med mycket ek och hallonsnår och kom fram till en ravin där det vanligtvis rann en bäck – men den var uttorkad nu, precis som så många andra små bäckar är eftersom vattenståndet är lågt. Stigen gick längs med bäckravinen och vände sedan tillbaka uppför och fram till bergets kant och där levererades utsikt på utsikt på utsikt. Vi stannade flera gånger och lät oss bli sådär hänförda som man bara kan bli av galet vacker utsikt. Högsommar, solsken, glittrande vättervatten och milsvid vy över vattnet – det går inte att tröttna på. Man såg Småland, Västergötland, Östergötland, Visingsö och små vita segel på det stora vattnet.

Det var riktigt varmt och landskapet var lite brunbränt – det är ju så torrt överallt. Tror grundvattnet i Vättern är nästan en halvmeter lägre än normalt – men trots torkan så himla fint. På ett ställe hade man byggt ett lusthus av armeringsjärn i en trädkrona, så himla påhittigt och förstås roligt att klättra upp i ett träd för att ställa sig och spana ut över vidderna.

Caféet i det fina, faluröda gamla huset var stängt när vi var där men det gjorde ju inte så mycket för då har vi anledning att åka tillbaka snart igen. Och vi bestämde att det ska vi göra, och så ska vi sitta där på en bänk och titta på en sprakande solnedgång över vattnet. En eloge till ägarna av marken som fixat så himla fint för besökare, storslaget på alla sätt och vis!

Vill du åka hit? Här hittar du vägbeskrivning och caféets öppettider!