Booooom – gravidvecka 30 är här! Tre fjärdedelar är gjorda, det har redan gått tio veckor sedan vi firade halvvägs och det är enligt plan tio veckor tills vi blir föräldrar. Eftersom ingenting någonsin går enligt plan kan vi räkna med att det rör sig om mellan åtta och tolv veckor och eftersom jag redan nu kryper ur skinnet av längtan efter att inte vara gravid längre lär det ju bli tolv.

Jag var lite kaxig och utmanade gravidvecka tjugonio med ett knäck mig om du kan. Gravidvecka tjugonio ba’: “du, jag kan. Det är lätt”. Varsågod att prova på att kissa ned dig, kräkas, ha ont i fötterna, må illa, vara orolig, få lite humörsvängningar och smaka ordentligt på bäckensmärta. Plus varsågod att gå och lägg dig och sov lunch varje dag annars kommer du att dubbelknäckas och varsågod för ömmare bröst och kli på magen och myror i benen hela nätterna. Samtligt fullkomligt normala gravidkrämpor som drabbar de flesta, moahahahahaaaaa! Gravidglowet är tillbaka som ni förstår, never ever utmana en gravidvecka på det där viset!

Men bortsett från det där har vi ändå haft en rätt schysst vecka, det var ett par dagars rejäl misär men sedan jämnade det ut sig. Jag har sovit mycket och piggnade till mot slutet av veckan. Jag har cyklat lite, promenerat lite, blivit med avlastningsbälte som fördröjer den dagliga dosen foglossningssmärta en aning och haft det rätt fint.

Vi har varit på förlossningsförberedande kurs på Länssjukhuset Ryhov – en hel aula full med ungefär lika långt gångna gravidmagar avslöjade att min mage inte alls är tillräckligt stor för att utbrista “äääär du säker på att det inte är två?”. Tvärtom. Den är alldeles lagom på gränsen till liten. Pilutta. I veckan som kommer blir det mätning hos barnmorskan igen – blir spännande att se om den växer enligt kurva den här gången också. I övrig läser jag gravidappen och känner mig sjukt mallig över att cykelfröet i magen har fixat både anlag för mjölktänder och från och med den här veckan alldeles själv producerar sina röda blodkroppar och kan dricka och kissa en halvliter fostervatten om dagen. Rackarns grym bebis alltså.

Växer gör den ju i alla fall, kolla in skillnaden på tio veckor. Jag tyckte bebiskulan var rejäl i vecka 20, den var ju superpyttig jämfört med vecka 30!

Vecka 20:

Vecka 30:

Hursom. Hej vecka trettio. En till vecka med bebislängt och trots att jag inte trivs med att vara gravid känner jag en enorm tacksamhet över att jag är just det. Att vänta barn är verkligen en förmån, en guldkant, så himla fint på så många sätt och vis och vecka trettio blir en till vecka med otålig nedräkning till att bli förälder med den bäste människan i hela världen. En vecka mindre tills jag blir mamma till Lilla L, jag älskar att det kommer närmre och närmre.