Min premiär på nya hojen var inte bara lättnad och separationsångest, den var också lerig och lycklig. Luften var kylig och härlig och doftade höst och stigarna var greppiga men eftersom en bit av Bauerleden blivit skogsmaskinifierad kom jag hem med en riktigt geggig hoj och glada lerprickar i ansiktet. Och när man är lerig är man lycklig. 
Det var en riktig härlig new bike day, cykeln kändes verkligen bra och det var fantastiskt att inte vara gravid längre. Ser fram emot många grymma pass på den nya stigmumsarmaskinen. Och tävlingar, för nästa säsong kan jag ju rejsa igen. Ni hajar peppen, eller hur?
