Det är hjärtskärande när en bebis har ont i magen och just det har vårt kära cykefrö haft. Det mest hjärtskärande är att fastän bebisen skriker så man måste ha öronproppar är det helt normalt och inte farligt. Det enda man kan göra är att finnas där och försöka hitta lösningar som underlättar. Vi har masserat mage, bytt ersättning, vaggat och tröstat och varit nära. Vi har burit och sjungit och telefonköat till 1177 och BVC och känt oss alldeles, alldeles uppgivna.
När en liten mage gör ont kväll efter kväll stannar allt annat upp. Socialt liv, träning, saker man vill göra hemma – allt handlar om den där lilla människans onda mage och ledsna skrik. När hon somnat sent om kvällarna har vi känt oss som att vi varit på nattklubb och stått för nära högtalarna – genomtrötta, slitna och med sus i öronen. Träning har det inte varit tal om.
Men nu – nu har vi fått två hela dagar och kvällar utan magont. Lugnet som lägger sig är ljuvligt och det är så himla skönt att slippa se sin bebis kämpa med det onda och vi håller tummen för att det fortsätter så.
