Igår skrev jag ju om hur det fungerar att starta på en MTB-tävling, något som jag gjort massor av gånger. Därför var det lite roligt, att fastän jag har gjort mängder av MTB-starter fattade jag inte vad det var som några grabbar skojade om när vi körde Abloc Gravel Challenge i Jönköping i höstas.
”Jag ska göra en MTB-start på nästa tävlingssträcka” sa en av dem med en skämtsam ton och resten skrattade hjärtligt. ”Höhöhö, gör du det, testa MTB-start, hahaha.” När de skojat sådär ett tag tog jag lite mod till mig och frågade vad de menade – för jag hade verkligen ingen aning. Vadå MTB-start? Jag är ju MTB-åkare, jag borde förstås veta.
Till saken hör att det var inbitna landsvägsåkare som skojade om det här och jag har inte en aning om hur en riktig tävlingsstart på landsväg går till, jag är ju liksom inte sugen på att tävla på asfalt. Däremot har jag noterat på de träningsrace jag varit med på att det går rätt långsamt i starten. Det smygs och pysslas och ingen sätter fart direkt – men så plötsligt tjongar det till, någon sticker och då gäller det att vara med på noterna. Ni får fylla i min kunskapslucka här, men det kanske är så att det är på det viset det fungerar att göra en landsvägsstart i en riktigt tävling också?
Hursomhelst, svaret på min fråga var förstås enkelt. Att göra en MTB-start är att gå från noll till hundra i samma sekund som startskottet går, från lugn puls till maxpuls, från ingen mjölksyra till riktigt svidande ben, bara full pangpang framåt.
Vet ni vad? Jag gillar MTB-starter. Tjong, poff, pang så är man igång och har kul – det kan inte bli bättre!
Bilden förresten, den är från ett helt annat tillfälle när det här goa gänget MTB-startare levde rövare på MTB-banan Tenhult. Men vi ser ju liksom rätt startklara ut, eller hur? 😀
